I var mans mun - mänskliga rättigheter

Publicerat 27 Jan, 2006

Det är modernt att prata om mänskliga rättigheter, att hänvisa till något vettigt från FN. Medan FN som institution kritiseras på bred front. Ingen ska behöva bli bortgift mot sin vilja. Alla ska ha rätt till utbildning. Inga barn ska fostras i mangrannt kvinnoförtyck på skoltid. Vilken riksdagsledamot skulle inte skriva under på det?

Att kunna hänvisa till de mänskliga rättigheterna ger ryggrad. Men om ryggen inte rör på sig och förblir buktalande gipskatt - då faller fraserna. Platt. Orden i sig, mänskliga rättigheter, är inte magiska.

Det är inte heller "Hedersvåld är oacceptabelt" eller liknande uttalanden. De kan snabbt åldras till gammal, hackad vinyl. Speciellt om de kommer från politiker i maktposition.

Konkreta problem kan vara kniviga och pinsamt påträngande. Vad vill de församlade riksdagsrepresentanterna på seminariet Hedersliv den 20 januari göra åt problem med män som förbjuder sina kvinnor att lära sig svenska, att gå på Sfi-undervisningen Svenska för invandrare? Tid och bättre alternativ kommer att få männen på bättre tankar, menade ett spann från höger till vänster. Utom Folkpartiet, som vill ha ett påtryckningsinstrument i form av språktester.

Vad ska man göra åt de religiösa skolledare som ser till att elever rabblar rasistiska, hat- och hotfyllda ramsor om homosexuella och olika folkslag? Skolor som trycker i ungarna att kvinnor är ett lägre stående väsen som har till uppgift att tillfredsställa mannen? Räcker mer kontroll från staten för att rubba deras grundläggande värdegrunder och indoktrinering av barn? Fler religiösa friskolor tillåts nu starta men med mindre bidrag från staten.

Tid och bättre alternativ för förtryckare hjälper tydligen inte alla drabbade av hedersvåld. Det finns de som har bott i Sverige i ett trettiotal år, som har både arbete och bra bostäder. Men som fortsätter att pressa döttrar och släktingar till tvångsgifte, som förbjuder dem att studera genom hot och  våld.  Vi måste börja våga prata om det här, menade föreståndaren Maria Hagberg på ett skydddat boende i Skåne. Det finns ränder som sitter djupt.

På förra årets Fadime-dag i Riksdagen, hävdade vissa politiker och talare att fenomen som hedersvåld och hedersmord var rasistiska påhitt av media (läs vår tidigare artikel). Att proffs på fältet gång på gång, i TV, radio och tidningar, vittnat om polisens och socialtjänstens brist på kompetens att ens kunna identifiera, än mindre utreda hedersförtryck och hedersmord - det hoppades över. 

I år, inför årets Fadime-dag, var det ingen som yttrade något liknande i Riksdagens andrakammare. Nu fick vi istället höra en bit av Fadime själv på CD, från talet hon höll just här, två månader innan hon mördades. Jagad av sin pappa och andra släktingar, kom hon hit via en bakväg i all hemlighet. "Vänd inte de här tjejerna ryggen", blev hennes avslutningsord.

Nu var det ingen som klagade på att drabbade av hedersvåld får alldeles för mycket resurser av samhället. Ingen som upprepade förra årets ord om att allt prat om hedersvåld skymde sikten, tog bort fokus från mäns våld mot kvinnor. I år talade varken Paulina de los Reyes, ROKS ideolog -alla-spädbarn-i-skogen-professorn Eva Lundgren. eller Vänsterpartiets Ulla Hoffmann.

Istället fick det som forskaren Astrid Schlytter genom åren blivit kallad rasist för, gehör. Kravet på att tvångsgifte bör kriminaliseras. 
- Kan någon av er, snälla politiker, här då ta på er ansvaret att genomföra det som ni nu är eniga om? frågade Nicklas Kelemen från Rädda Barnens Dialogprogram.

Någon tittade ner, någon tittade bort. Och några tittade på varann. Den som lever får se.


  Marie Eriksson
marie@stockholmskulturbyra.se

Tipsa någon om denna sida.

Kontakta alltid oss först om Du vill publicera, enligt gällande upphovsrätt.