Ville Carlström

Svart glass eller mörkermän - vad är värst?

Publicerat 29 Apr, 2005

När min son var liten frågade han mig en gång: Pappa, visst är verkligheten otecknad? (Till skillnad mot tecknade serier på tv). Roat svarade jag: Det är klart den är! Idag är jag inte lika säker. Den senaste tiden har mediernas uppmärksamhet kring vissa frågor fått mig att fundera på om vi inte alla är karaktärer i ett avsnitt av den tecknade satiren Simpsons.

När Centrum mot Rasism anmälde Nogger - reklamen som rasistisk måste samtliga på GB:s marknadsföringsavdelning gjort vågen. Jag menar, den uppmärksamheten! Gratis!

Mycket riktigt var glassen slutsåld på nolltid. Försökte själv få tag i ett exemplar, nyfiken på smaken, men misslyckades. Glassdisken i min lokala näröppet-butik hade snabbt tömts på svarta noggerglassar.
De anställda på CMR borde sättas upp på GB:s lönelista.

En annan händelse - viktigare, men inte mindre absurd - är nyheten att den enda person hos polisen som specialiserat sig på sk hedersrelaterat våld, inte längre ska arbeta med det. Finns inga stålar.
Kickis Åhré Älgamo, som kanske är den i det här landet som vet mest om unga tjejers utsatthet för hedersrelaterat våld, får alltså inte fortsätta. Brist på resurser.

Jag har ett förslag: Låt de omvittnat begåvade marknadsförarna på Centrum mot Rasism ta itu med frågan. Om de kunde uppnå hälften av de framgångar de haft i glassfrågan så får vi en mediestorm med ordentligt tryck i. Och på något sätt tycker jag att den här frågan är viktigare än färgen på nya GB-produkter. Och så skulle de göra lite nytta.

Kan förklaringen till rikspolisstyrelsens beslut att vingklippa Kickis Åhré Älgamo vara att de lyssnat på tongivande opinionsbildare? Tunga sådana, som Jan Guillou och Lisa Marklund, livligt understödda av Mona Sahlins rådgivare Masoud Kamali, har ju påstått att det inte finns någon så kallad hederskultur. Hedersvåld är begrepp som svenskarna hittat på för att stigmatisera invandrare. Och sånt är känsligt, det vet vi.

Det är lite konfunderande eftersom polisens specialist Kickis Åhré Älgamo har personlig kontakt med mängder av unga tjejer som berättar om tvångsäktenskap, ständig misshandel från pappa och bröder, om dubbelliv och ångest.

En god vän till mig är kurator på en ansedd skola i Stockholm och arbetar huvudsakligen med unga invandrartjejer. Som vittnar om stenhård kontroll och hot om våld om de inte lever upp till hemlandskulturens krav. Det är vanligt att de kommer till skolan i slöja, byter om till svenska kläder under skoldagen och sen byter tillbaka till slöjan när de ska hem. Flera säger att de lever under ständigt dödshot.

Har själv suttit av några rättegångar i frågan. Vid en av dessa hade familjens yngsta dotter (16 år) gjort uppror efter år av hot och misshandel. Hon bodde numera i en svensk fosterfamilj och ville under inga omständigheter återvända till sin riktiga familj. Flickans bröder hördes i rättegången och vittnade till faderns fördel. Förklaringen till lillasysterns berättelse var enligt bröderna att hon förmodligen blivit knäpp.

Denna sextonåring hade alltså inte bara fadern, utan hela familjen mot sig. Det är inte svårt att föreställa sig hur ensamt det måste kännas.
Pappan dömdes till åtta månaders fängelse för upprepade fall av misshandel.

Så där skulle man kunna hålla på ett bra tag. Kickis Åhré Älgamo skulle definitivt kunna hålla på så ett bra tag. Men polisen är inte intresserad.
Det är ju som vanligt. Korruptionsskandalerna avlöser varandra. Höjdare inom snart sagt varje företag och organisation skor sig med jättelika löneförmåner, skattefiffel och lägenhetsaffärer.

I Tv och radio sitter politiker och företrädare för "goda" intressen och säger att "nu måste vi ta krafttag" " och vi måste bry oss mer om barnen" .
Morden på Pela och Fadime bleknar sakta bort när strålkastarljuset släcks på medias outhärdligt upplysta scen.

Och rikspolisstyrelsen beslutar att dra in stålarna för den enda person i sin organisation som kan ämnet ordentligt. Det finns liksom inga resurser.
Är verkligheten otecknad? När kommer eftertexterna?

Ville Carlström, jurist och journalist Publicerat 2005-04-29

Tipsa någon om denna sida.

Kontakta alltid oss först om Du vill publicera, enligt gällande upphovsrätt.