I SPEL:s verktygslåda finner du: Planeringsverktyg, Guider och Exempel om Lärande och strategisk påverkan, och planeringsverktyget LFA. » Läs mer
De sociala kooperativen blir inte bara fler, de får även större uppdrag och fler personer är involverade.
– Hos oss hittar du alla förutom akademiker. Ja, det kan vi faktiskt säga. Alla möjliga sorters människor, från olika länder och i olika åldrar, säger Virginia Wallin, processledare för ESF-projektet Orangeriet i Linköping.
Projektet ägs av Coompanion Östergötland och syftar till att få ut långtidsarbetslösa på arbetsmarknaden, i studier eller till arbetskooperativet Kooptjänst, där deltagarna från projektet även kan göra sin praktik.
Orangeriet är inte en trädgårdsverksamhet, som man lätt kan förledas tro. Utan namnet kommer från ett tidigare projekt, "Tankens Trädgård".
Orangeriet är själva arbetsrehabiliteringen i projektet. Hit kommer människor som får aktivitetsstöd eller socialbidrag. Om de har nya, kreativa idéer blir de anställda av kooperativet.
Skapar sin egen arbetsplats
Personerna i ett arbetskooperativ skapar själva sin arbetsplats, utifrån sina egna förmågor, på sina villkor. De får en plats på arbetsmarknaden och utför tjänster som det finns ett behov av. Det är ett företag som ägs av de anställda själva, medlemmarna.
Målet är att kooperativet ska gå med ekonomisk vinst, men vinsten återinvesteras i företaget, exempelvis i kurser för medlemmarna. I ett arbetskooperativ jobbar man 100 procent av sin egen förmåga. Det kan vara fyra eller 40 timmar i veckan.
En annan viktig del är den demokratiska processen, som präglar alla beslut i kooperativet.
– En människa, en röst. Vi stävar efter konsensus, det kan handla om precis vad som helst. Ska vi köpa en ny gräsklippare? Nyanställa? Ska vi ha möte på fredagar eller måndagar? säger Virginia Wallin.
Projekt Orangeriet och Kooptjänst ligger i Berga i Linköping, ett område där 50 procent av de boende är utomnordiska. På grund av den höga andelen långtidsarbetslösa är det ett prioriterat område, politikerna vill att något ska hända här.
Hojat Miri är processledare och har varit med från starten.
– Vi fick en tom lokal, hyran betald och lite kontanter för att starta upp. Politikerna hade tagit beslut om projektet och jag anställdes. Allt var färdigt förutom en sak, vi hade inga deltagare.
– Vi fick gå ut i kommunen och hitta dem, vi fick många deltagare från arbetsförmedlingen, säger han.
– Mycket har förändrats sedan dess, fortsätter Virginia Wallin, då var det lite skyddad verkstad. Vi gjorde smycken, sydde vetekuddar och stöpte ljus. Vi visste inte riktigt hur vi skulle slå ihjäl tiden, om jag ska vara helt ärlig.
Affärerna rullar på
Sen kom vintern och beställningar på snöskottning började rulla in.
– Vi satte upp en inkomstbudget och en stor plansch där vi skrev upp hur mycket vi tjänade efter varje uppdrag, säger Virginia Wallin.
– Till en början var deltagarna skräckslagna inför de ekonomiska målen, men när de sedan såg att det gick så förändrades de. Man måste visualisera ekonomin i det hela.
Att nå de ekonomiska målen gick över förväntan. Samtidigt fick projektet bara mer och mer folk.
– De tyckte att det var svårt och otäckt när det hände så mycket, men efter ett tag insåg de att det var okej. Det är en viktig process att få dem att tro på idén, säger Hojat Miri.
De ville utveckla sin verksamhet, öppna ett café och en butik i lokalen mittemot. De fick kämpa, men den 17 december förra året slog de upp dörrarna för "Majeldens café och second hand".
Från Armenien, via Ryssland, flyttade Carina till Sverige för fem år sedan. I Armenien jobbade hon som konditor, och hon beskriver med värme de stora tårtfabrikerna i sitt hemland. Där dekorerade hon tårtorna.
– Här är livet helt annorlunda. Man vet inte hur man ska ta sig vidare, hur man ska komma dit man vill, det är helt andra vägar. När jag kom till Orangeriet, efter SFI och barnledighet, hade jag varit arbetslös i två år. Efter sex månader fick jag anställning i det arbetskooperativet. På Majeldens café bakar jag tårtor och lär upp andra, säger Carina.
Medlemmarna i det sociala kooperativet är en mångfacetterad skara, de utför även trädgårdsarbete, flyttstädar, lagar bilar, snickrar och målar.
Ger resultat
Projekt Orangeriet finns i flera kommuner i Östergötland. Linköping har hittills tagit emot 60 deltagare, av dem jobbar nu fem personer i kooperativet, tio har annat arbete, lika många studerar och 29 är fortfarande i projektet.
Arbetskooperativet Kooptjänst utvecklades som ett verktyg för att skapa anställningar och är en ekonomisk förening. I dag är kooperativet en del av det större företaget Kooptjänst, men förhoppningarna är att dagens medlemmar i framtiden ska fortsätta driva kooperativet i egen regi.
Projekt Orangeriet samarbetar bland annatmed Arbetsförmedlingen, Socialtjänsten och Stångestaden, som äger många fastigheter i området.
– Kommunen och politikerna är jättenöjda med resultatet och väldigt många söker projektet. Det är synd att vi måste säga nej, speciellt till de som vi känner kan bidra med något, säger Virginia Wallin.
- Här gör de ju någonting, hemma blir de bara passiviserade. Det ska löna sig att bli oberoende av bidrag, avslutar Hojat Miri.
blog comments powered by Disqus