I SPEL:s verktygslåda finner du: Planeringsverktyg, Guider och Exempel om Lärande och strategisk påverkan, och planeringsverktyget LFA. » Läs mer
Kunskaper, kontakter och projekt är de viktigaste förutsättningarna för att medborgarna ska få nytta av Sveriges EU-medlemskap, enligt Rosie Rothstein, erfaren EU-projektledare i Göteborg.Inför nästa programperiod önskar hon "en korsett för samarbete". Foto: Gunilla Ivarsson
Exakt det vill Rosie Rothstein se inför kommande Programperioden 2014 – 2020. Hon säger det mot bakgrund av sin mångåriga och ingående erfarenhet av att ha arbetat med EU-projekt i olika former sedan mitten av 90-talet.
Rosie Rothstein återvänder i samtalet hela tiden till perioden med Equal 1 och Equal 2, det vill säga åren 2001 till 2007 då det fanns ett transnationellt inslag. Enligt henne, tydligare än nu.
– Uppdraget, att från verkstaden hemmavid bidra till utvecklingen inom EU var tydligt. Då var det mer EU över Equal. Den här programperioden känns sammanhållningspolitiken väldigt långt borta. Det känns mer som om att projekten styr åt traditionell svensk arbetsmarknadspolitik. Inget fel i det, men det är långt ifrån EU:s grundtanke, säger Rosie Rothstein.
● Varför har då det transnationella fått mindre genomslag i nuvarande Socialfonden?
– Equal-projekten låg centralt under ESF-rådets huvudkontor. Det blev stor skillnad när regionaliseringen infördes och de transnationella erfarenheterna, och kunskaperna från Equal späddes ut. Men, samtidigt har regionaliseringen varit bra för strukturfondspartnerskapen.
● Hur ska man då göra för att lyckas bättre med det transnationella inslaget framöver?
Skapa en hård korsett för transnationellt samarbete!
– I mitt huvud, säger Rosie Rothstein, är det ganska enkelt. Sätt ett stenhårt tryck på det i projektansökningarna. Det blir inga pengar om det saknas transnationalitet. Skapa en hård korsett för transnationellt samarbete!
– Ett bra tips för att verkligen nå ut utanför den inre kretsen av projektledare och projektarbetare är, att blanda in alla målgrupper i det transnationella arbetet. Det måste vara på riktigt, inte bara snack!
Ett sätt att involvera alla, inte bara projektledningen, i transnationella aktiviteter är att satsa på utbildning i språk och presentation. Rosie Rothstein beskriver hur det blev ett stort lyft för de projektdeltagare som efter en kortare utbildning fick göra presentationer på engelska, inom ramen för de transnationella aktiviteterna.
Styrda Partnerskap
Ytterligare ett område där Rosie Rothstein gärna framhåller det positiva från Equal-tiden är kravet på Partnerskap. För att forma bra partnerskap med rätt samarbetsparter och former krävs kompetens och erfarenhet. Och det ska styras hårt från myndigheten, med tvingande tids - och aktivitetsplaner, och en budget för partnerskapen. Alla måste sätta sitt namn på originalansökan, vilket markerar att parterna gör en gemensam ansökan.
Rosie minns hur hon under Equal-tiden åkte ”land och rike runt” för att jaga de gemensamma originalunderskrifterna som skulle finnas på ansökningshandlingarna:
Det var en svettig resa när jag for runt med den värdefulla portföljen
– Det var en svettig resa när jag for runt med den värdefulla portföljen, som knappt gått att ersätta. Men upplägget tvingade fram spännande kulturmöten mellan offentliga, ideella och privata aktörer, och de olika drivkrafter som fanns.
Rosie Rothstein nämner gärna Equal 2- projekten ”Städer i Samverkan” och ”Make Your Future” som bra exempel på lyckade partnerskap: Stadsdelsförvaltningen var projektägare och partnerskapet inkluderade exempelvis näringslivet, föreningslivet, fackföreningen Kommunal och Göteborgs Stads centrala personalstrategiska avdelning. Målgrupperna var arbetsgivare, anställda som riskerade förlora jobbet på grund av bristande kompetens, och de som redan fanns utanför arbetsmarknaden.
En viktig framgångsfaktor var förankringen hos den lokala ledningen, Göteborgs stadsdelsförvaltning i Biskopsgården. Här hade man tidigt bäddat för framgång genom att förkovra sig i studiecirklar och EU-frukostar, arrangerade av Rosie Rothstein inom ramen för hennes uppdrag som EU samordnare.
Det började med URBAN
Rosies EU-resa började när hon just installerat sig på ett chefsjobb i Göteborgs Kommun, dit hon kom från Malmö och en karriär som konsult inom näringslivet.
På plats i Göteborg fick hon frågan. om hon för Malmös räkning ville hålla i EU-programmet URBAN? Ett program med inriktning på stadsutveckling.
– Det var en blandning mellan den regionala och den sociala fonden, förvaltande myndighet var Tillväxtverket.
Sverige var relativt ny medlem i EU och Malmö ville sätta sitt avtryck på EU-kartan. URBAN-programmet var en del i en större strategi för att verkligen använda EU-medlemskapet. Mer än 100 städer i Europa anammade URBAN-programmet.
Trots den just avslutade flytten till Göteborg bestämde sig Rosie Rothstein för att hoppa på EU-tåget. Hon insåg att kunskap om fondernas struktur, och om de olika programmen var nödvändigt, och läste därför EG-rätt vid Malmö Högskola för att lära sig mer om hur detta schackspel spelas …
Och nu, efter många år med URBAN-program, Equal och ytterligare ett antal genomförda EU-projekt, och med en tjänst som EU-samordnare i Biskopsgårdens Stadsdelsnämnd i bagaget, kan hon dra olika slutsatser och blicka framåt.
Framgångsfaktorer: Kunskap och förankring i toppen
● Vad krävs för att Sveriges EU-medlemskap ska bli till nytta för medborgarna?
– Kunskaper, kontakter och projekt, svarar Rosie Rothstein blixtsnabbt.
Och hon tillägger:
– Här i Biskopsgården har projekten blivit framgångsrika mycket beroende på kunskap och förankring på högsta nivån – stadsdelsnämnden och stadsdelschefen.
– De som söker måste förstå systemet bakom fonderna. Det gäller inte bara projektägare och projektledare. På samma sätt som alla offentligt anställda måste ha ett hum om diarieföring och offentlighetslagstiftning, måste de som söker EU-projekt förstå, eller åtminstone ha en aning om, själva systemet.
● Är det något mer än partnerskapskonceptet och genomtänkt transnationellt arbete du vill se under nästa programperiod?
– Jag saknar den konceptutveckling som fanns under Equal-tiden. Det känns som om projekten nu är mer traditionella och inte så innovativa. I kristider prioriteras krigsindustrier medan andra branscher kommer i kläm. EU-pengar används för att jämna ut och fylla i konjunktursvackor.
● Vilka ytterligare förbättringar önskar du inför nästa programperiod?
– Vi måste våga satsa på bredare spridning och påverkan. Det handlar inte bara om att metoder, resultat och effekter ska tillföras ordinarie verksamhet. Det måste leda till en vidareutveckling också.
– Vi måste fundera över vad som fastnar, som gör intryck. Fonderna ska vara mer än finansiering, en del i en strategisk utveckling.
Nu är det för mycket powerpointpresentationer, som riktar sig till huvudet, inte till hjärtat.
– Vi måste bli bättre på att berätta, nu är det för mycket powerpointpresentationer, som riktar sig till huvudet, inte till hjärtat.
● Du är politiskt aktiv på regional nivå – vilket nytta har EU-Rosie och politiker-Rosie av varandra?
– Kunskap och nätverk befruktar varandra, det är bra. Men, det är inte många diskussioner i regionfullmäktige när det gäller EU-frågor. Jag är dock noga med att se till så att jag inte hamnar i en jävsituation.
● Vilka projekt är på gång i Biskopsgården?
– Stadsdelsnämnden Västra Hisingen har sökt ett Socialfondsprojekt i Progamområde 1, om kompetensutveckling för personal som arbetar med funktionshindrade. Jag har också varit med och snickrat på en ansökan till Regionalfonden entreprenörskap, som bygger på en samverkan mellan Företagarna Västra Hisingen och Stadsdelsförvaltningen.
Fakta: Rosie Rothstein
Arbetar som Internationell Koordinator inom Västra Hisingens Stadsdelsförvaltning i Göteborg. Just nu med Regionalfondsprojektet ”Tillväxt Biskopsgården”.
Tillväxt Biskopsgården är ett resultat av ett flerårigt samarbete där näringsliv, offentlig sektor, ideell verksamhet och Biskopsgårdens invånare deltar.
Rosie Rothstein har arbetat med EU-projekt sedan mitten av 1990-talet, bland annat inom Equal 1 och Equal 2.
Folkpartiet liberalerna i Göteborgs första namn i Västra Götalands regionfullmäktige. Ledamot i regionutvecklingsnämnden.
Fakta: Biskopsgården, Göteborg
Sedan 1950-talet en citynära förort till Göteborg och före detta församling i Göteborgs kommun (Västra Götalands län). Församlingen, som sedan 2010 ingår i Lundby och Torslanda-Björlanda församlingar, är belägen på Hisingen.
1 januari 2011 gick Biskopsgården och Torslanda ihop och bildade Västra Hisingens stadsdelsnämnd. Förändringen är ett led i en större omorganisation i Göteborgs Stad där antalet stadsdelsnämnder halverats till tio.
Stadsdelen har under 1980- och 90-talen renoverats och moderniserats. Och hade 1995 25 589 invånare. 36 procent är födda utanför Sverige, de flesta har sitt ursprung utanför Europa.
Stadsdelen präglas av hög arbetslöshet och en ung, internationell befolkning. Många ungdomar lämnar grundskolan utan fullbordad skolgång.