Skördetid för Socialfonden – Vem tar hand om frukten?

450 000 individer eller fem procent av Sveriges befolkning har på något sätt fått del av Socialfonden genom kompetensutveckling för anställda eller projekt som bidrar till att bryta ned barriärerna för dem som står långt ifrån arbetsmarknaden.

Av Gunilla Ivarsson

17 november 2011

Den nuvarande programperioden närmar sig sitt slut och att skörda frukterna, ta hand om resultat och effekter av alla de nästan 2000 socialfondsprojekten i Sverige var temat för ett av Socialfondens seminarier under Kvalitetsmässan i Göteborg 15-17 november.

”Jag har uppfattat att bra och spännande samarbeten mellan arbetsmarknadens parter skapar ett samhälle som också är bra för individen. Företagens förståelse för att kontinuerlig kompetensutveckling behövs har ökat. Det finns goda exempel på att Likabehandlingsperspektivet som Socialfonden arbetar med har kopplats vidare och att innovativa modeller från våra projekt efterfrågas på marknaden.”

Det sa ESF-rådets generaldirektör Åsa Lindh när hon inledde seminariet Skörda frukterna. Hon tillade att många anställda för första gången fått ta del av kompetensutveckling genom socialfondsprojekt.

Men, fortsatte Åsa Lindh:

– Trots att Socialfondens projekt berör så många olika politikområden,  arbetsmarknad, näringsliv, integration, utbildning och socialpolitik så är utmaningen just att påverka politiken och strukturerna, att få genomslag för förändringar på regional, nationell och internationell nivå. Nu handlar det om att fullfölja projekten och säkerställa att resultaten verkligen tas om hand – fungerar det?  Både och, menade Åsa Lindh. Mycket påverkan sker och mervärdet syns, t ex genom att människor får arbete. Men ofta sugs resultat upp i organisationer och myndigheter utan att det syns så tydligt och utan att det talas så högt om det.

 Jobbpunkt och LYSA

Två exempel på Socialfondsprojekt som på olika sätt nått flera av sina högt satta mål berättade om sina erfarenheter.

Monica Eriksson, Stadsdirektör i Västerås, beskrev projektet Jobbpunkt Väst där det kommunala bostadsbolaget Mimer i samverkan med olika aktörer både inom offentlig sektor och näringslivet utvecklat metoder för att stötta och stärka  sysslolösa eller arbetslösa invånare i en utsatt stadsdel.

Projektresultaten innebär att 400 personer – 65 procent av de 600 deltagarna i Jobbpunkt Väst fått arbete, 5 procent gått till utbildning och 1 procent har startat eget. Viktiga framgångsfaktorer är bland annat att söka praktikplatser enbart där det finns ett rekryteringsbehov, att bara jobba utifrån deltagarnas individuella behov och att skapa o utnyttja ett brett kontaktnät i näringslivet.

LYSA-projektet i Vårgårda är ett annat lyckosamt projekt som bildad modell genom att rusta nya svenskar med språk och yrkesutbildning. 83 procent av de 258 deltagarna har gått vidare till arbete, studier eller eget företag. LYSA-projektet har drivits av 8 kommuner i samverkan, Deltagarna har hämtas från 20 kommuner i Västsverige. Svårigheten är att få andra att använda LYSA-modellen. Projektledningens analys av hindren är bland annat att LYSA-metoden är komplex, innehåller många olika beståndsdelar, att det finns byråkratiska hinder och ett utbrett revirtänkande som försvårar okonventionellt samarbete om resurser.

Det är frustrerande menar en av LYSAS projektledare, Tage Lindström, att resa runt och försöka sprida och påverka ända upp på nationell nivå, men att få nöja sig med glada tillrop och positiv feedback. men sen är det stopp.

Knutna politiker

Politikerna verkar vara knuten, menar den luttrade Tage Lindström:

– När man som i LYSA-modellen behöver samverkan från många kommuner blir det svårt, det är ingen illvilja, mer att den demokratiska processen tar lång tid.

ESF-rådets generaldirektör Åsa Lindh höll med:

Ju bredare man arbetar med påverkan, i många kommuner och genom många nivåer, så är det många raster som ska passeras. I Socialfonden håller vi på med komplicerade utvecklingsprocesser som inte alltid går hand i hand med politikernas önskemål om enkla och tydliga processer.