I SPEL:s verktygslåda finner du: Planeringsverktyg, Guider och Exempel om Lärande och strategisk påverkan, och planeringsverktyget LFA. » Läs mer
– Alla arbetsplatser har normer som måste ses över och analyseras för att skapa möjligheter för fler. Den enda vägen för att komma till rätta med diskriminering är att vara normkritisk och förändra strukturer som exkluderar, säger Arja Lehto. Foto: Marienette Collin
I fjol inkom 214 anmälningar om åldersdiskriminering till , DiskrimineringsombudsmannenDO. Det är 45 fler än år 2009 då lagen mot åldersdiskriminering antogs. Räknat i antal anmälningar till DO är ålder den näst vanligaste diskrimineringsgrunden, efter etnicitet.
Arja Lehto menar att åldersdiskriminering får konsekvenser på flera nivåer. Individer hamnar utanför arbetsmarknaden, företag går miste om kompetens och kapacitet och samhället får stora kostnader om arbetsgivare anser att arbetstagare som fyllt 40 år är för gamla.
– Företag vill anställa 30-åringar med 15 års erfarenhet. Att sortera bort äldre är en stor förlust ekonomiskt, socialt och kunskapsmässigt för alla parter, säger Arja Lahto, utredare på DO.
Lagen ställer inga krav
Gränsen för vem som är äldre i detta sammanhang är väldigt flytande. Runt 55-årsåldern blir det definitivt svårare att hålla sig kvar i arbetslivet, men även 40-åringar får höra att de är för gamla, berättar hon.
Ett problem är att åldersdiskrimineringslagen inte omfattar aktiva åtgärder. Det vill säga att lagen inte ställer krav på arbetsgivarna att arbeta förebyggande för att underlätta för äldre i arbetslivet, som i fallet med diskrimineringsgrunderna kön, etnicitet och religion eller annan trosuppfattning.
Forskaren Clary Krekula, Karlstad universitet, visar i en rapport att diskriminering av äldre i arbetslivet bygger på flera olika föreställningar. De kan exempelvis vara att äldre har svårt att anpassa sig, att de har högre krav på lön samt att de är ovilliga till att sig ny teknik.
– Vi har föreställningar om ålder generellt, inte bara om äldre, utan om medelålders och yngre personer också, säger Arja Lehto.
Flest män anmäler
Detta framkom under ESF-dagen där Arja Lehto var en av de inbjudna talarna. Hon pekade på ett fall där Arbetslivsdomstolen gav en 62-årig kvinna rätt mot arbetsförmedlingen då de inte gett henne en intervju, trots att hon hade både bättre meriter och längre erfarenhet än de andra sökandena.
Men, anmälningarna om åldersdiskriminering kommer främst från välutbildade män över 40 år.
– Varför det är färre kvinnor än män som anmäler, kan man bara spekulera om. Äldre kvinnor är överhuvudtaget osynliga i arbetslivet, förmodligen är de inte vana att ställa krav eller förvänta sig så mycket, säger Arja Lehto.
Förändra strukturer, inte individer
Enligt Arja Lehto finns det bara en lösning på diskrimineringsproblematiken.
– Alla arbetsplatser har normer som måste ses över och analyseras för att skapa möjligheter för fler. Den enda vägen för att komma till rätta med diskriminering är att vara normkritisk och förändra strukturer som exkluderar, säger hon.
Att bara förändra normer räcker inte för att skapa långsiktighet i normförändringar.
– Förändringsarbete på arbetsplatserna måste ha systematik som leder till långsiktighet och hållbarhet. Exempelvis är en kunnig och engagerad ledning viktigt; att de har en vilja att se problemen, att de genomför konkreta åtgärder och att de utvärderar hur de använda metoderna har fungerat, säger Arja Lehto.
Läs också: Forskarrapport visar på stark åldersdiskriminering i Sverige