Verktygslådan

I SPEL:s verktygslåda finner du: Planeringsverktyg, Guider och Exempel om Lärande och strategisk påverkan, och planeringsverktyget LFA. » Läs mer

Per Frykman arbetar med tillgänglighetsfrågor på myndigheten Handisam och är koordinator för ett konsultnätverk som stöttar den nystartade Föreningen Tillgänglighetskonsulter i Sverige. Arkivbild/Foto: Bela Unger, Ikap-bild

Koppla ihop tillgänglighet med kvalitetsarbete

Storartade beslut utan konkret action och riktig budget är som tomtebloss - de gnistrar till och slocknar snabbt. Något som fortfarande ändå glöder, om än sparsamt, är arbetet med att få ett tillgängligare Sverige. År 2010 skulle sådant som statsförvaltning och kollektivtrafik vara tillgängligt för alla.

Nu skriver vi snart 2011 och tillgänglighetskonsulter och coacher runtom i landet har mycket kvar att bita i.

"Nej, frågan är inte aktuell på vår arbetsplats". Så kan det fortfarande låta både inom statlig och privat sektor. Är det där med tillgänglighet verkligen nåt som berör alla och i så fall; varför då? Hur kan ökad tillgänglighet ge mer intäkter och effektivitet, är det inte bara nåt som kostar pengar?

Hur vet man om de europeiska socialfondsprojekten, finansierade med våra skattepengar, är tillgängliga i praktiken - hur jobbar Processtöd Tillgänglighet? Paraplyprojektet har gjort några nedslag i dagens verklighet. Men först en kort tillbakablick:

År 2000 klubbade dåvarande regering och riksdag igenom den nationella handlingsplanen Från patient till medborgare. Enligt den skulle alla kunna nyttja kollektivtrafik i Sverige år 2010. Statsförvaltningar skulle gå att besöka, oavsett funktionsnedsättning. Det skulle finnas sådant som ramper och anpassade webbplatser på fler ställen och mycket skulle bli mer lättbesökt. Eller möjligt att besöka överhuvudtaget. Tillgänglighet - som en självklar och demokratisk rättighet.

Vid andra halvlek, 2005, skruvade vissa politiker generat på sig när Sveriges Televisions reporter KG Bergström frågade vad som gjorts hittills. (Se Förlamande samförstånd, Paraplyprojektet 31 maj 2005.) Eller så sa de att allt var mycket bättre just i deras landsända, utan att närmare kunna precisera sig.

– Det avsattes inte några direkta pengar och man hade inte klart för sig hur mycket arbete som faktiskt krävdes för att genomföra Från patient till medborgare, kommenterar Per Frykman.

Han arbetar med tillgänglighetsfrågor på myndigheten Handisam och är koordinator för ett konsultnätverk som stöttar den nystartade Föreningen Tillgänglighetskonsulter i Sverige.

– Men handlingsplanen har ändå inneburit att man i alla fall har börjat att jobba med de här frågorna, även om det går alldeles för långsamt, säger han och fortsätter:

– Här borde staten vara ett tydligt föredöme, det skulle sända en väldigt stark signal i samhället. Där måste man på högsta nivå inse att det här är en viktig fråga. Det är bara att titta på de utvärderingar som görs, så ser man att det sällan är så. Nu går det fortare framåt i näringslivet. Ja, kanske är det för att man ser mer handfast på kronor och ören i den privata sektorn, på hela värdet av att vara mer modern och tillgänglig för kunden.

Det finns närmare en miljon människor med någon form av funktionsnedsättning i landet och de konsumerar för runt 110 miljarder kronor per år i handeln. Och att till exempel ha en arbetsplats med flexibla arbetstider, som ett led i tillgänglighetsarbetet, kan gagna alla. Sånt som också kan synas i statistiken över minskad sjukfrånvaro, ökade vinster och trivsel.

– Det finns ingen som förlorar på ökad tillgänglighet, betonar Per Frykman. Skapa inte nåt nytt stuprör, integrera tillgänglighet i kvalitetsarbetet. Och gör rätt saker från början. Men det kan vara svårt att själv bedöma vad som behöver göras och förstå hur lagar och regler ser ut.

Därför finns Föreningen Tillgänglighetskonsulter i Sverige som bildades i oktober med målsättningen att bli en branschorganisation. Och därför finns Processtöd Tillgänglighet, ett nationellt  projekt inom Europeiska Socialfonden, som jobbar med kostnadsfri coaching och utbildning av socialfondsprojekt.

Ilias Bennani och hans företag Improve Your Life IT & Accessibility Consulting, IYL, är en av medlemmarna hos Föreningen Tillgänglighetskonsulter i Sverige.
Kommer du ihåg visionen om det papperslösa kontoret? De där datorerna som snabbt skulle blåsa bort både skrivbordshögar och onödig arbetstid? Fortfarande går spottande skrivare på högvarv runtom i landet. Trots allt fler miljömedvetna människor. "Skriv inte ut det här e-mailet i onödan", en uppmaning som ofta skickas runt i cybern. Till tonerna av dunkande papperskopiering och utskrifter.

Ilias Bennani tillhör en grupp i samhället som bidrar konkret till  en mer miljövänlig arbetsvardag. Han har inte ett enda papper vid sin arbetsplats, ingen hylla med fullproppade pärmar. Stora kunder, som Sveriges Radio och Vattenfall, har anlitat honom för att få mer tillgängliga webbsidor.

En högskoleingenjör inom datateknik som utbildats på KTH och en rätt fulltecknad kalender med jobb. Hur klarar han sig utan papper? Kontrakt med uppdragsgivare, info, anteckningar?

– Allt finns här, säger han och pekar på sin bärbara dator och mobiltelefon. OK, hårdvara kan krascha men allt är säkerhetskopierat. Jag kan nå allt vad jag behöver, överallt.

När kunder anlitar honom som tillgänglighetskonsult inom privat, offentlig eller ideell sektor, kan det vara både som utbildare, bollplank och teknisk strateg. "Vad är det egentligen som vi behöver? Kan vi göra så här?" Det är frågor som beställaren kan behöva diskutera och pröva med expertis. Ilias Bennani kan också göra en teknisk granskning och testa olika lösningar på användargrupper.

– Det handlar oftast om att få kunden att inse den egna nyttan, berättar han. "Hur mycket kan vi tjäna på det här?", i tid och pengar. "Hur kan det öka vår konkurrenskraft?" Kunderna finns och ofta behövs det bara en liten investering för att få ett betydligt större kundflöde. När man förstår det, brukar det bli riktigt intressant.

Det där med att hitta nya och lojala kundgrupper - varje affärsidkares dröm. Men personer med funktionsnedsättning är en stor och klart förbisedd grupp, som till exempel ofta handlar på nätet. När ser vi riktad reklam till dem? Som sagt; i dagsläget handlar de för 110 miljarder kronor om året. Bara ett fåtal företag i Sverige har ännu så länge tagit fasta på det.

– I Storbritannien kan du till exempel gå in på vilken McDonald´s som helst och få blindskriftsmenyer, säger Ilias Bennani. Och kolla på Asien och Östeuropa, deras webbutvecklare följer den standard som finns när det gäller tillgänglighet på webben, det ska bara ingå. De västerländska utvecklarna brukar däremot inte göra det. Ja, det är en annan inställning här.

Just nu tar han fram en ny mobiltjänst, Irisplay, en applikation som kommer att vara klar i vår.

– Där ska du kunna lyssna på din favorittidning när du till exempel städar, diskar eller kanske promenerar från t-banan till jobbet, berättar han. För varför ska man bara kunna göra det med talböcker? Och det blir inga tryckkostnader av det, miljövänligt.

Sedan markerar han ett telefonnummer på en webbsida. Det plingar till i hans telefon och så är det bara att ringa utan att behöva slå en enda siffra. Enkelt och tidsbesparande. Genom att ladda ner några gratisprogram från nätet får man funktionen. En hel del av de hjälpmedel på webben som både kan spara tid och miljö, bara ligger där och väntar. Med lite mer kunskap om dem, skulle säkert även fler personer utan funktionsnedsättning dra mer nytta av nätets smarta möjligheter.

Ilias Bennani har medfödd gråstarr som åtgärdades för sent. Han har kvar åtta procents syn på ena ögat. Med hjälp av textförstoring och modern IT-teknik jobbar han som vilken företagsledare som helst. Nästan, med ett undantag: Han slösar garanterat aldrig på papper.

– Det har hänt så mycket sedan hösten 2009! utbrister Barbro Lindgren, som jobbar som regioncoach i översta och mellersta Norrland för Processtod Tillgänglighet.

Det är ett nationellt socialfondsprojekt som ska stöjda och utbilda andra projekt som fått medel från Europeiska Socialfonden, ESF. Processtöd Tillgänglighet kom igång under april 2009. Barbro Lindgren kom med under hösten samma år.

Vad är det som har hänt?

– Vi har fört in frågan om tillgänglighet i rum där vi inte har varit tidigare, säger hon. Hos alltifrån stora industriföretag, till kyrkor och ideella föreningar. Det är unikt att vi får möjlighet att inspirera och motivera människor i deras egen arbetsmiljö. Då kan vi ju utgå från just deras verklighet och situation.

Hösten 2009 började Barbro Lindgren att jobba på fältet i projektet. Hon och tre andra coacher åker runt i sina respektive regioner och hjälper alla de olika socialfondsprojekten i arbetet med tillgänglighet. Alla sådana projekt har krav på sig att vara tillgängliga.

Krav och krav, förresten. Enligt socialfondsprogrammet ska projekten "beakta" tillgänglighet.

– Det finns inga tydliga skrivningar, det är luddigt formulerat. Det finns inga mätbara mål. Då  är det fritt fram för tolkning.  säger Barbro Lindgren.

Det gör att standarden på tillgänglighet hos projekten kan variera en hel del. Och att Barbro Lindgren och de andra coacherna ibland möts av mycket som behöver rättas till på kort tid. Varje projekt som ansöker om medel hos ESF-rådet ska beskriva hur de jobbar med frågan. Men saknas kunskap och finns Inställningen att "det är så få som berörs och det kostar bara", då brukar det framträda på fältet.

– Min bedömning är ändå att ESF-regionerna har skärpt kraven, att det finns tydliga återkopplingar och projekten uppmanas att ta kontakt oss för att jobba igenom tillgängligheten. Nivån på kraven är olika i regionerna, vad jag har förstått av mina kollegor. Men helt klart är att det har förbättrats under tiden som vi har varit igång.

Finns det projekt som beviljats medel utan att vara tillgängliga i praktiken? Och finns det projekt som verka vilja undvika att få besök av Processtöd Tillgänglighets coacher?

– Ja, det gör det, svarar Barbro Lindgren. Men jag kan inte säga hur många det är, jag har inte några sådana siffror. Ibland går till exempel inte lokalerna att använda för personer i rullstol. Eller så kanske man inte har tänkt på att personalen också ska ingå i tillgänglighetsarbetet. Men medvetenheten har ökat och fler och fler projekt ringer till oss, vill ha vår hjälp och ställer frågor. Det har hänt jättemycket på de här 1,5 åren, det finns ett större intresse och öppenhet för de här frågorna nu.

Varje vecka har Barbro Lindgren telefonmöte med de andra coacherna som jobbar runtom i landet. Och alla coacher har regelbundna möten med ESF-rådet om projekten.

– Vi måste kunna förklara vad tillgänglighet betyder i olika verksamheter. "Jaha, kan tillgänglighet också handla om psykosocial arbetsmiljö? Och kan vårt arbete med tillgänglighet faktiskt också vara en lönande affärsidé? Aha, om vi har tillgänglighet som en nisch och faktiskt berättar att vi är bra på det". Det är en konst att kunna lyssna och sätta sig in i just det här projektets verklighet. Jag lär mig hela tiden. Jag kommer in i miljöer som kan vara helt nya för mig. Mitt ansvar är att kunna kommunicera så att de förstår, inte att komma med några färdiga lösningar.

Barbro Lindgren har projekt som hon har följt och stöttat sedan hösten 2009, andra träffar hon kanske bara en eller ett par gånger. Sammanlagt har hon idag hand om runt tvåhundra projekt:

– Vi behöver ju mer folk som är ute och jobbar på fältet. När det till exempel gäller jämställdhet, finns det dubbelt så många regioncoacher, alltså åtta stycken.

Just det och det faktum att Processtöd Tillgänglighets fältcoach-arbete med socialfondsprojekten inte kom igång förrän våren 2009, är en signal om hur frågan prioriteras högre upp.

Marie Eriksson