I SPEL:s verktygslåda finner du: Planeringsverktyg, Guider och Exempel om Lärande och strategisk påverkan, och planeringsverktyget LFA. » Läs mer
Att kompensera arbetslösa kan vara en tredje coaching-metod tror Åsa-Karin Engstrand som presenterade sin rapport på Socialfondens frukostseminarium. Foto: Robert Sandström
Åsa-Karin Engstrand, filosofie doktor i arbetsvetenskap, understryker att coachens viktigaste uppgift är att lyssna. ”Inte komma med färdiga lösningar, uppmuntran, goda råd eller dela med sig av egna erfarenheter”. Hon markerar skillnaden på coaching, ur akademisk och populärvetenskaplig synpunkt.
– Coaching finns i alla möjliga former och det verkar som att man kan sätta vilket prefix som helst framför ändelsen ”coach”, säger Åsa-Karin Engstrand.
Exemplen är många:
livscoaching, retirement coaching, föräldracoachning, hälsocoachning, dating coaching, ADHD coaching, mindfulnesscoaching, mental coaching, integrationscoachning, happiness coaching, developmental coaching, cross-cultural coaching, peer coaching, career coaching, executive coaching, team coaching.
I Debatt i Socialfondens första frukostseminarium efter sommaruppehållet på Citykonferensen i Ingenjörshuset på Malmskillnadsgatan i Stockholm slog Åsa-Karin Engstrand fast att jobbcoaching i dess nuvarande form inte räcker för att ”stärka den sociala sammanhållningen eller uppnå en smart och hållbar tillväxt för alla” som är målet i EU:s 2020-strategi.
– Vi får inte glömma bort att antalet arbetsplatser är begränsat. När den coachade får jobb betyder det att han tar det från någon annan, säger Åsa-Karin Engstrand och framhåller att jobbcoaching inte ensamt räcker som metod för att lösa arbetslösheten
– Det måste kombineras med ytterligare insatser på poltisk nivå.
Inget nytt
Åsa-Karin Engstrand inledde seminariet med att berätta att coaching inte är ”något nytt under solen”. Begreppet kan spåras tillbaka till 1830, då det var ett slanguttryck för en lärare som hjälpte sina studenter att klara sin examen.
I en akademisk text nämns det så tidigt som år 1937, men explosionen av coaching i alla dess former kommer först i början av 1990-talet då det blir en kommersiell verksamhet. I början av 2000-talet blir det också den mest spridda metoden för chefs- och personalutveckling i våra största företag.
Skillnaden på coaching i en akademisk och en populärvetenskaplig variant tydliggjordes och klart är att behovet av en yrkesutbildning av coacher är stort.
– ESF-projekt som väljer att använda coaching som metod bör redogöra för den utbildning som de medverkande coacherna har, säger Åsa-Karin Engstrand och nämner att studie- och yrkesvägledarutbildningen omfattar tre år på högskolenivå.
– Om coacherna redan har en yrkesvägledarutbildning i grunden, kan det vara på sin plats att motivera vad en eventuellt kortare genomgången coachingutbildning ger för mervärde till projektet.
Vad det inte är
Coaching är med andra ord något man ska ta på största allvar. Om det är svårt att exakt definiera vad det är, så är det betydligt lättare att definiera vad det inte är:
– Det är inte peppning eller uppmuntran, inte färdiga lösningar, goda råd eller bra tips. Inte heller att dela med sig av erfarenheter.
Nej:
– Att lyssna är det centrala!
Skillnaden mellan coaching ur ett akademisk och populärvetenskaplig perspektiv kan synas hårfina. Men rapporten som frukostseminariet bygger på – Att få dom att förändras – uppmärksammar en väsentlig skillnad, att jobbcoaching specifikt för arbetslösa inte är förankrad i forskning.
Jobbcoaching är en metod som används i arbetsmarknadspolitiska program för att frångå att processa människor som ärenden till att förändra människors egenskaper och beteenden. Åsa-Karin Engstrand lyfter fram ett tredje alternativ:
– Att kompensera arbetslösa, säger Åsa-Karin ’Engstrand och föreslår en ömsesidig kompensatorisk coachingmodell som grundar sig på en flerdimensionell förståelse av arbetslöshetsproblematiken, på individ-, organisatorisk som samhällsnivå.
Den stora skillnaden härvidlag är att modellen går ”från att lösa arbetslösheten genom en enkelriktad an-passning av individer till arbetslivets normer och strukturer, till en ömsesidig an-passning mellan individ och arbetsliv”.
Rapporten ”Att få dom att förändras – Jobbcoaching för arbetslösa i socialfondsprojekt”, som författats av Åsa-Karin Engstrand och Viktor Vesterberg, kan laddas ned här.
(Vi har i artikeln valt att låna forskarnas användning av det engelskans "coaching". Språkrådet och Svenska Akdemien rekommendrar försvenskningen "coachning". Red.anm)