Av rädsla eller omsorg - kampanjen som kom av sig

Publicerat 13 Okt, 2004

Kan man nämna ord som invandrarflicka och klanmentalitet i en bok om tvångsgifte och oskuldskontroll? Nej, det tyckte plötsligt inte Rädda Barnen. Av rädsla för att hamna i konflikt med de som ropar rasism när hedersrelaterat förtryck och hedersmord diskuteras? Eller av omsorg för utsatta flickor?

En bok till för att rädda liv. En överlevnadshandbok. Om var man som hotad och trakasserad kan söka hjälp. Om rätten att vägra tvångsgifte och oskuldskontroll i ett, åtminstone i lagtexten, jämställt och demokratiskt land. En bok om rättigheter - som barn, kvinna och individ i Sverige. Som, inte minst, föräldrar bör känna till.

Först skulle alla flickor i nionde klass eller första året på gymnasiet få Överlevnadshandbok för flickor om frihet och heder. En upplaga på 60 000 exemplar planerades, Socialstyrelsen och departement kontaktades. Men plötsligt blev det storbråk om formuleringar och osäkert om boken skulle komma ut överhuvudtaget.

Som svar på varför ord byttes ut eller ströks, säger projektledaren för spridningen av boken, Rädda Barnens Anna Frenning:
- Det var absolut ingen censur, bara en vanlig, normal redigering, Med försiktighet och omsorg om flickorna. Nej, vi har inte varit fega. Jag tror att det är väldigt viktigt att vi inte gör det här till en vi och dom-fråga, att inte skilja ut vissa grupper.

Alltså inte peka ut vissa kulturer som mer kvnnoförtryckande än andra, det skulle vara att ha ett rasistiskt synsätt. Ett resonemang som stöter på patrull. Från personer som Pelas advokat Elisabeth Fritz och flera forskare. De menar att inte vilja eller våga erkänna vissa etnokulturella traditioner som rent förtyckande, är att blunda för problem. Och att svika. Inte bara drabbade flickor och kvinnor, utan även pojkar och män.

Idag vill Anna Frenning förtydliga sig. "Hedersmord och hedersrelaterat förtryck är kulturellt betingat, men inte etniskt eller religiöst. Olika kulturer förtrycker kvinnor på olika vis och en del kulturer är mer kvinnoförtryckande än andra, till exempel de kulturer med feodala tankemönster, såsom de kulturer som det hedersrelaterade förtrycket ingår i", skriver hon i ett mail till Paraplyprojektet.
 
I våras sände radioprogrammet Studio Ett inslaget Boken som försvann*. Här fick lyssnarna bland annat möta en av författarna till boken, Lotta Fristorp, som sa:
- Vi fick sätta oss ner och dammsuga vårt redan godkända manus på farliga formuleringar, typ "invandrarflicka" eller "flicka med invandrarbakgrund". En turkisk tjej sa: "Den här jäkla klanmentaliteten", det fick till exempel inte vara med. Det kändes ju väldigt mycket som censur. Vi ville att den skulle heta Överlevnadshandbok för flickor med invandrarbakgrund, så att man skulle förstå vad den handlade om.

Lotta Fristorp tror att Rädda Barnen kovände för att de blev rädda. Rädda för "att buntas ihop med främlingsfientliga krafter". Att "man ville tillhöra gänget av upplysta humanister".
- Då är man där och fegar ur, säger hon i programmet.

Överlevnadshandbok för flickor om frihet och heder har alltså inte delats ut till alla flickor i årskurs nio eller första året på gymnasiet. Rädda Barnen beslöt att överge sin ursprungliga plan. För boken uppmanade indirekt till revolt mot pappors och bröders hederstänkande, På så sätt kunde den försätta flickor i farliga situationer och ge upphov till konflikter med deras föräldrar, menade Anna Frenning.

- Man kan ju bara tänka sig en situation där en pappa upptäcker en sån bok i en flickas väska, säger hon i programmet.
Att försöka sprida boken till föräldrar, som till exempel skulle kunna läsa den i studiegrupper, det har Rädda Barnen inte planerat.

Först ett år efter själva utgivningen gick man ut med ett gratiserbjudande till skolorna. I månaden maj förra året, nära skolavslutning och betygssättning.
Rädda Barnen uppger att det här ändå är deras största boksatsning hittills, med 30 000 exemplar, som har fått en stor spridning.

- Många skolor och ungdomsmottagningar har den, alla bibliotek har åtminstone ett exemplar, säger Anna Frenning till Paraplyprojektet. Och boken går ju fortfarande att beställa gratis för BUP-mottagningar och ungdomsmottagningar.

Hon uppger att 615 skolor beställde sammanlagt 1 600 bokpaket under kampanjtiden. Rädda Barnen har sedan sänt ut en enkät till skolorna angående boken,. Men Anna Frenning kan inte redovisa resultatet av utvärderingsenkäten, "eftersom svarsfrekvensen på den enkäten var väldigt dålig". Men de få som svarade var "dock mycket positiva" och hade använt eller skulle använda boken i undervisningen.
När Paraplyprojektet frågar henne om hon tror att boken har nått ut till de som den är tänkt för, till flickorna, svarar hon:
- Nej, kanske inte till varenda en men till många.

Författaren Lotta Fristorp tror att det kan vara svårt för lärarna att få in boken i kursplanen och tycker inte att man ska lägga över ansvaret på lärarna med att sprida den. Hon tror att det kan finnas ett antal ouppackade kartonger runtom i landet. Några har hon själv sett när hon varit ute i skolvärlden, andra har hon hört talas om.

Paraplyprojektet gjorde stickprov på några skolor för att höra om boken används i undervisningen. Vi valde skolor med en hel del elever från kulturer där hedersetik, med oskuldskontroll och tvångsgifte, kan leva kvar i vardagen.

På Rosengårdsskolan i Malmö visste varken studierektorn, kuratorn eller fyra tillfrågade högstadielärare om att Överlevnadshandbok för flickor om frihet och heder finns.

På Hammarkullsskolan i Göteborg finns det några exemplar på en hylla i en depå men ingen lär ha använt dem i undervisningen, enligt en av lärarna där. 

På Rinkebyskolan i Stockholm har en lärare vid ett tillfälle använt sig av boken i klassrummet, under det ett och ett halvt år som den har funnits på skolan.
- Det krävs presentation så att den når ut, sa skolans bibliotekarie när Paraplyprojektet ringde. Själv tänkte hon iallafall introducera den för några lärare.

Marie Eriksson, info@europaforum.se Artikeln publicerad 2004-10-13

* Radioinslaget Boken som försvann av Katarina Gunnarsson, sändes i Studio Ett den 10 februari i år och kan beställas från Sveriges Radios programförsäljning.

Marie Eriksson marie@stockholmskulturbyra.se

Tipsa någon om denna sida.

Kontakta alltid oss först om Du vill publicera, enligt gällande upphovsrätt.