"Det är grov, organiserad brottslighet" - poliser om hedersbrott

Publicerat 12 Jan, 2006

- Det är bara någon promille av allt hedersvåld som anmäls och det är många som är drabbade därute, säger kriminalinspektör Stephan Lindberg i Eskilstuna. Vi jobbar stenhårt på att de som utsätts ska våga vända sig till oss.
Men det finns städer i Sverige där polis och socialtjänst saknar kunskap om hedersbrott. Med följd att brottslingar går fria och människor dör.

- Titta här, säger Lindbergs kollega Bo Lagerkvist och lägger ett stort pappersark med ett uppritat släktträd på bordet. Här beskrivs personernas ställning inom en speciell släkt och vad de har för relation till varann.
- Här ser du två syskongrupper, fortsätter han och pekar. Här kommer alla åtta döttrarna att påverkas.

En dotter vill slippa tvångsgifte och drar genom det skam över familjen. Hon misshandlas och hotas till livet.  Även hennes systrar svävar i fara, på grund av släktens hederskulturella normer. 

När en hel släkt är övertygad om att det enda moraliskt rätta är att straffa en släkting med misshandel eller mord - då är det mest naturligt för dem att täcka upp och skydda varann.
- Det är väldigt viktigt att lära sig deras värderingssystem, betonar Bo Lagerkvist. Hur de ser på mannens och kvinnans värde, till exempel. Då kan man bemöta och förstå när någon försöker slingra sig. Har man inte kunskap om den här sortens brott och normer, då kan man lättare bli lurad.

- De som vi förhör märker snabbt om vi kan något om hederskultur, säger Stephan Lindberg och fortsätter:
- Det gäller att kunna fånga upp små, men kanske avgörande, detaljer. Detaljer som annars kan vara lätta att missa, både i förhör och vid brottsplatsundersökningar. Jag är polis, socialsekreterare och medmänniska. Med betoning på medmänniska. Det gäller att kunna bygga upp förtroenden.

"En revolterande tonåring" kan i själva verket visa sig vara offer för hot och misshandel. En kvinna som sägs ha tagit livet av sig på grund av depression, kan ha förföljts och tvingats till dådet. Om relationer och släktband runt personen kartläggs, kan det visa sig att det finns fler som misshandlats eller dött, misstänkta våldsverkare kan ringas in. Omständigheter kan visa att det finns all anledning att lägga ner mer tid på fallet.

- Vi ser annorlunda på hedersbegreppet än vad Rikskriminalen gör, säger Stephan Lindberg. De benämner hedersbrott väldigt smalt – att det ”bara” handlar om våld mot kvinnor. Vi ser det som grov, organiserad brottslighet.
Det gör även Rikskriminalens nu föräldralediga expert på hedersvåld, Kickis Åhré Älgamo och polisen på Scotland Yard i London.

- Vi tittade först bland psykiskt sjuka människor, berättar Bo Lagerkvist. Men tittar vi där, hittar vi inte hedersbrotten. De är rationellt välplanerade, med ett antal personer inblandade.

Klanmentaliteten är väldigt effektiv vid till exempel värdetransportrån - ingen vågar tjalla. Det kan vara en förklaring till att bara, knappt, tjugo procent av de rånen den senaste tiden är uppklarade, menar poliserna. Inom hedersklaner finns det exempel på yngre män som sagt emot sina fäder och mördats. Hedersmord uppskattas av klanen - som en välgörande akt.

För några år sedan, 2002, skickade Bo Lagerkvist ut en enkät till landets polisdistrikt. Stockholm, Göteborg och Malmö fick inte vara med eftersom de har så stora, många och därmed tidskrävande distrikt att undersöka. Sjutton procent av de tillfrågade distrikten svarade att de inte hade några problem med hedersvåld, eftersom det inte alls förekom hos dem.

- Men det gör det, över hela Sverige, säger Bo Lagerkvist.
Parallellt med att han och kollegan Stephan Lindberg arbetar som kriminalinspektörer i Eskilstuna, åker de runt i landet och föreläser om hedersbrott för polis, socialtjänst och andra instanser. Och så rycker de in när kollegor på andra stationer behöver hjälp. Att kunskapsnivån om den här sortens brott varierar väldigt mellan distrikten, det vet de, inte minst av egen erfarenhet. Själva har de lärt sig mycket av Kickis Åhré Älgamo, Rikskrims enda nationella expert på hedersvåld som fick sluta i våras – av besparingsskäl. Och för att Rikskrim anser att det finns tillräcklig kunskap om hedersbrott runt om i distrikten.

Att det behövs en central enhet med ordentlig kunskap och nationell överblick, som dessutom har ett stort, internationellt kontaktnät för att kunna hjälpa utsatta för hedersbrott - det är Lindberg och Lagerkvist övertygade om.
- Det behövs också en gemensam utbildning om hedersbrott för alla poliser, säger Bo Lagerkvist. Och Polishögskolan borde ha det men det har de inte.

Kickis Åhré Älgamo har ju skrivit en handbok för polisen om hedersvåld och hedersbrott men den har fastnat, polismyndigheten vill inte ge ut den. Vad säger ni om det?

 - Vi får inte kommentera handboken, det har ledningen bestämt, svarar Stephan Lindberg.

 Varför inte det?

 - Vi får inte göra det.

 Handboken är skriven så att den även kan användas av instanser som socialtjänst, skola, hälso- och sjukvård. Men den kommer alltså inte ut. Varför? Order från högre polisort.

Läs mer om handboken

Marie Eriksson marie@stockholmskulturbyra.se

Tipsa någon om denna sida.

Kontakta alltid oss först om Du vill publicera, enligt gällande upphovsrätt.