"Diskriminering föder förtryck"
Publicerat 8 Apr, 2005
- Jag tror det är dags för politikerna att begränsa föräldrarnas inflytande över barnen. Barns rättigheter gentemot föräldrar behöver öka. Många invandrarflickor skulle tjäna väldigt mycket på det.
Ett av flera förslag från forskaren som hellre talar om aktörer än offer:
- En demokratisk familj tänker mest på barnen. Aga är förbjudet. Där
har vi ju inskränkt föräldrarnas rättigheter enligt lag, menar Mehrdad Darvishpour.
När barnen är runt 15, 16 år ska de ha rätt att själva få välja om de till exempel vill bära slöja eller inte, anser han.
- För mig är det helt otänkbart att jämställdhet och anti-diskriminering inte skulle gå hand i hand. Invandrarkvinnor, framför allt de unga, har den svagaste positionen i samhället. Vi måste satsa på dem nu.
|
Det verkar däremot inte hans kollega och landsman, Masoud Kamali, vara intresserad av. Kamali är regeringens specielle utredare, som i sommar ska redovisa omfattningen av strukturell diskriminering av invandrare. På bilden : Mehrdad Darvishpour |
![]() |
Att invandrare har svårt att komma in på arbetsmarknaden på grund av mer eller mindre dold rasism - det är de båda forskarna överens om. Och Mehrdad Darvishpour betonar att Kamali gör en insats genom att visa på det men slår fast:
- Det går inte att ha en integrationspolicy som är blind för jämställdhet. Det behövs en ny eller kompletterande utredning där det perspektivet finns med.
Att bli behandlad som en andra klassens medborgare - inte få något jobb och bara bli godkänd som hyresgäst i ghettoliknande områden. Det skapar problem. Och inte bara för män.
- Diskriminering förstärker patriarkatet, betonar Mehrdad Darvishpour.
Och menar att människor kan bli mer förtryckande när de själva utsätts för förtryck.
En katten på råttan och råttan på repet-teori:
När samhället överger och inte släpper in, ökar våld och förtryck inom familjen. I något slags desperat försök att upprätthålla sin status, finns det män som slår och förtrycker kvinnor och barn. Långt ifrån alla men en del. Och det finns de som hotar och stänger in, när de själva är utelåsta. Det behövs en maktförskjutning och förändring av attityder, menar Darvishpour, som utgår ifrån ett intersektionalistiskt perspektiv. Det betyder att han tittar på olika aspekter som klass, kön och etnicitet när han gör sina analyser.
Mehrdad Darvishpour menar att fenomen som till exempel olika former av hederskultur, är komplexa problem. Han håller inte med om att allt våld och förtryck av kvinnor skulle vara universiellt och se likadant ut över hela världen.
- Det är som att påstå att kapitalismen ser likadan ut överallt, i USA som i Indien. Det vet vi att den inte gör.
Han har heller inte mycket till övers för de som förklarar allt våld mot kvinnor med att förövaren har individuella problem. När man inte erkänner att hederskrelaterat våld och förtryck finns och inte tittar på mekanismerna bakom, riskerar fler att råka illa ut, anser Mehrdad Darvishpour.
- Invandrarkvinnor och flickor med hederskulturell bakgrund har det sämre och behöver därför mer hjälp. Deras rop måste tas på allvar.
Vad är det som driver honom? Vad får honom att forska och föreläsa om invandrarkvinnors situation? Att djupdyka i kvinnors verklighet, som vågar bryta mot gamla traditioner och sedvänjor? Han har en mamma.
- Min förebild och mästarinna, säger Mehrdad Darvishpour.
Hon höll på att giftas bort som 13-åring i Iran men rymde hemifrån. Trots att hon var analfabet, lyckades mamman senare att skapa ett självständigt liv för sig och Mehrdad i Teheran.
- Mitt bästa minne från barndomen är när mamma köpte hus till oss och
vi blev av med beroendeskapet till pappa, säger Merdhad Darvishpour.
Mamman hade gift sig med en stock-konservativ man. Han var inte religiös men behandlade kvinnor som objekt.
Idag kan pappan ofta få syn på sin son på TV i Iran.
- Alla har satelliter, ingen tittar på stats-TV:n, folk ser på BBC.
Pappan är inte lika lyrisk som mamman över sonens framgångar. Mehrdad Darvishpours forskning är internationellt uppmärksammad.
- Allt det pappa står för är jag emot. Man kan nog göra en freudiansk analys och säga att han också har inspirerat mig genom det, säger han och ler lite.
Tillbaka till de utsatta invandrarkvinnornas situation i Sverige. Vad behöver göras för att de ska få det bättre här? Att begränsa föräldrarnas inflytande över barn som fyllt 15, 16 år är bara ett av Mehrdad Darvishpours förslag:
Skärpt lagstiftning: Våld som är könsbetingat bör straffas hårdare. Mäns våld mot kvinnor och barn är mer omfattande än rasistiskt våld.
Villkor för ekonomiskt stöd från samhället: Krav på att alla invandrarorganisationer måste ha en konkret jämställdhetsplan och att deras styrelser består av hälften kvinnor.
- Många invandrarorganisationer är gubbaktiga, säger Mehrdad Darvishpour. Här finns grupper som håller hårt i det patriarkala bagaget.
Ökad status genom ökad representation: Att fler invandrare, via positiv särbehandling som till exempel kvotering, får betydande poster i samhället.
- Då kan majoritetssamhällets fördomar minska och invandrare, inte minst kvinnor och ungdomar, får förebilder, menar Darvishpour.
Manliga nätverk mot våld och kvinnojourer: Att politiker satsar mycket mer där.
Utbildning: Att ämnen som jämställdhet, sexuell läggning och olika former av diskriminering blir obligatoriska på ett tidigt stadium i grundskolan. Och att det satsas mer övergripande på information och utbildning av vuxna.
Mehrdad Darvishpour vill förtydliga några punkter:
1. Att våld mot kvinnor är ett universellt fenomen, är en självklarhet för mig. Vad jag vill betona är att detta påstående inte räcker till för att få en djupare bild av hedersvåldet, som är en kollektiv handling och har en klar legitimitet hos många män.
2. Jag anser att samhället måste ställa krav på alla ideella organisationer (och inte bara invandrarorganisationer), på att ha jämställdhetsplan och att detta ska vara en vilkor för ekonomiskt stöd. Om man tillämpar en sådan policy, kommer framförallt invandrarkvinnor gynnas mest, som ofta bemöter en hård patriarkal miljö inom många invandrarorganisationer.
3. Jag anser att det är viktigt att öka invandrarnas representation inom samhället. På vilken sätt? Mer anställning av folk med annan bakgrund i olika samhällsorganisationer och myndigheter, till exempel. Att detta ska ske genom en konkret plan för mångfald och en aktiv antidiskriminerings-policy, eller positiv särbehandling och kvotering. Det är olika åtgärder som är värda att tänka över och avväga dess för- och nackdelar.
Fil dr Mehrdad Darvishpour
Sociologiska inst Stockholms Universitet/ Mälardalen högskola
| Marie Eriksson marie@stockholmskulturbyra.se |
Kontakta alltid oss först om Du vill publicera, enligt gällande upphovsrätt.

