Försvara flickor eller förövare

Publicerat 31 Jan, 2005

Ett gammalt, billigt mediatrick, med Skönheten & Odjuret som inspiration? Eller en verklig och förtryckande klanmentalitet? Åsikterna gick isär om hederskultur när Vänsterpartiet och Terrafem anordnade en dag till minne av Fadime Sahindal 21 januari i Riksdagshuset, med bland andra Jens Orback.

Uppåt väggarna. Alltså närmare taket. Där finns det flest män i riksdagens andrakammare, i allafall just den här dagen. Högt däruppe syns mäktiga, färgstarka karlar med vapen. Olof Skötkonung och Engelbrekt, med hejdukar. Varför är det inte fler, levande, män här idag? Det kan man undra. Till miinne av Fadime Sahindal, som mördades av sin pappa för tre år sedan. Våld och förtryck angår knappast bara kvinnor.

Vad händer med livet efter döden? Om något alls? Vissa säger att de känner döda människors närvaro i rum, andra tycker sånt är nonsens och humbug. Men det är svårt att låta bli att undra: Vad skulle Fadime själv ha sagt om hon hade kunnat vara med oss idag? För just här, i den här riksdagskammaren, stod Fadime Sahindal och talade för tre år sedan. Om sin och andra hederskulturellt drabbades verklighet.

Vad skulle hon ha sagt om sociologiprofessor Eva Lundgrens uttalanden? Om att "det är media som har skrivit fram en kultur", en hederskultur, som genomgående laddas negativt". Om Eva Lundgrens och några kollegors undersökning av de stora tidningarnas rapportering om Fadime-fallet. Hur Lundgren kommit fram till att media bara använt gamla motsatsbilder från sagor som Skönheten & Odjuret och Romeo och Julia. Att prat om klan- och hederskulturer har rasistiska och diskriminerande förtecken. Att vi efter mordet på Fadime började prata om hedersvåld, som ett kulturellt betingat invandrarvåld. Och att sådana resonemang tar bort fokus från det verkliga problemet - mäns våld mot kvinnor. Att misshandlande män på så sätt görs till offer istället för förövare, eftersom de då får förklara sina handlingar med att "hedern skulle upprättas".

Att det hedersrelaterade våldet skulle skilja ut sig från andra typer av våld genom hierarkiska släktstrukturer, där även kvinnor kan ingå och där förövaren aplåderas och skyddas av gruppen, var inga forskningsresultat som bet på vare sig Eva Lundgren eller Vänsterpartiets Ulla Hoffmann. Som själv berättade hur hon kunde bli kallad hora i familjen under sin svenska uppväxt. Hoffmann hävdade också att debatten om det så kallade hedersvåldet har rasistiska och klasstillhörliga förtecken.

Och vad hade Fadime sagt när flera forskare i församlingen anmärkte och klagade på att det satsats så mycket pengar, 180 miljoner hittills, på de som är utsatta för hedersrelaterat våld och förtyck?

Hur hade hon kommenterat forskaren Paulina de los Reyes? Som ondgjorde sig över förklaringar som "de gör så här, i deras kultur". Som talade om en kulturell låsning i debatten. Att sådant påverkar myndigheter negativt och som på grund av det, då stjälper mer än hjälper de utsatta.

- Det Fadime hävdade var sina mänskliga rättigheter, sa jämställdhetsminister Jens Orback, som kom in först under slutdebatten om jämställdhet och integration.
- Jag brukar alltid säga att man ska vara med under hela dagen, sa han. Dagen innan hade Orback träffat Fadela Amara (se Paraplyprojektets artikel) och slog fast att regeringen har ett stort ansvar och behöver mer kunskap,
-  Jag själv har inte upplevt diskriminering på grund av kön eller sexuell läggning, berättade jämställdhetsministern. Och jag skulle nog bli väldigt arg om jag gjorde det. Det är kränkningen av mänskliga rättigheter som är diskriminering. Det vi bär gemensamt är just rätten till mänskliga rättigheter.

Paulina de los Reyes hävdade att det var farligt att fördöma, att det var en ensidig tolkning, när forskaren Unni Wikan påtalade att det finns grupper som till exempel citerar Koranen för att begränsa kvinnors frihet.
- Vi måste ta upp de mest känsliga bitarna, sa Unni Wikan. Och undrade vilka grupper som egentligen ska få vara priviligerade och normgivande. Att de mänskliga rättigheterna ska omfatta alla medborgare, oavsett kön, religiöst eller kulturellt ursprung. Unni Wikan menade att de nordiska länderna borde gå i bräschen för det arbetet. Det hade säkert Fadime inte haft något emot.

Läs våra tidigare artiklar om hederskultur:

"Het potatis som splittrar - frågor om hederskultur" (om Rädda Barnen och politiker)      
"Samlat krafttag eller fel frågor" ( de politiska partierna om åtgärder)
"Av rädsla eller omsorg - kampanjen som kom av sig"
"Slapphet tillåter förtryck"
"Mona Sahlin anser nog att jag är för provocerande"
"Alla blir inte dödade men man dödar deras själ"
"Det finns ingen speciell hederskultur"
"Det är Masoud som ska få kritik för det han tycker"
"Handbok i locket på"

Marie Eriksson marie@stockholmskulturbyra.se

Tipsa någon om denna sida.

Kontakta alltid oss först om Du vill publicera, enligt gällande upphovsrätt.