Andreas Accardo, FRA. Foto:Marie Eriksson.

Nytt vapen mot diskriminering i EU

Publicerat 20 Jun, 2007

9 miljoner människor i 18 av EU:s länder uppger i en EU-rapport att de har utsatts för någon form av rasistiska brott, som till exempel hatbrott. Italien har överhuvudtaget inga sådana anmälningar, i Storbrittanien är siffran ungefär runt 50 000 per år.
- Vi ska samla fakta och ge råd om hur medlemsländerna ska få bukt med diskriminering och kunna tillgodose mänskliga rättigheter. Det säger Andreas Accardo på den nya myndigheten FRA, the European Union Agency for Fundamental Rights.

- Ska FRA sätta mer press på de medlemsländer som inte sköter sig? undrade Paraplyprojektet.
- Vi uttrycker oss inte riktigt så, svarade informatören Andreas Accardo och log lite. Vi ska fungera som rådgivare till kommissionen och EU-länderna, serva med fakta och göra omfattande undersökningar.

Till det har FRA 22 miljoner euro och en nuvarande personalstab på runt 40 personer i Wien. Det är mer än dubbelt så mycket pengar som föregångaren hade, European Monitoring Centre on Racism and Xenophobia, EUMC (EU-center mot rasism och främlingsfientlighet).

Kan FRA verkligen åstadkomma något och vad är de egentligen till för? Vid tillkomsten, den 1 mars i år, hördes en hel del kritiska röster i internationell media.
- Vi var helt enkelt inte så bra på att kommunicera vad vi gör och ska göra, konstaterade Andreas Accardo på Paraplyprojektets frukostmöte den 19 juni i Stockholm.

DO, Ombudsmannen mot etnisk diskriminering, Katri Linna, intygade att FRA har en viktig roll:
- Vi behöver bli mycket mer medvetna om vad som händer på området i andra EU-länder, sa hon och betonade att svensk diskrimineringslagstiftning kommit till genom påtryckning från FN och EU. Och inte genom någon egen, svensk medvetenhet.

- Med hjälp av vår statistik och undersökningsresultat, kan vi påvisa vad som faktiskt händer i olika EU-länder, menade Andreas Accardo. Det är svårt att till exempel få lagändringar till stånd utan underlag. Vår uppgift är också att informera medborgare om deras faktiska rättigheter. Känner de inte till dem, är allt jobb förgäves.

Går man in på en polisstation i Storbrittanien och anmäler ett rasistbrott, är varje polis skyldig att ta emot och registrera anmälan - oavsett om polisen bedömmer det vara ett diskrimineringsfall eller inte. Det kan vara en av förklaringarna till det höga antalet, runt 50 000, anmälningar om året. En annan förklaring är att människor är medvetna om sina rättigheter.

Italien är en av de EU-länder som däremot har hållit nollan konstant genom åren - inga anmälda rasistbrott. Till slut gick landets frivilligorganisationer till regeringen och refererade till andra EU-länder och undersökningar, ställde krav.

Medan andra visar tänderna, förser FRA dem med ammunition. En sober gerillarörelse i EU-form?

Marie Eriksson marie@stockholmskulturbyra.se

Tipsa någon om denna sida.

Kontakta alltid oss först om Du vill publicera, enligt gällande upphovsrätt.