"Gud trivs bäst i segregerade förorter"

Publicerat 9 Sep, 2005

Sveriges statsmakt försvarar hellre förtryckande traditioner i mångkulturens namn än kvinnor och barns rättigheter. Religiösa friskolor producerar och ger näring åt hedersvåld. Skyddade boenden och utbildningspaket löser inte problemen. Och regeringens egen utredare bortser från hederskultur. Kritiken haglade på en internationell konferens om hedersvåld i Stockholm den 2 september.

Med stor inlevelse läste Teres Lindberg, Stockholms integrationsborgarråd, högt och länge ur en bok om mordet på Fadime Sahindal. Men det och bedyranden om att kommunen både har tillräckligt med skyddade boenden och är bra på akut hjälp, lugnade varken publik eller deltagare.

- Alla pengar som har satsats har inte löst problemen, kontrade Mariam Afrasiabpour, ordförande i Internationell kamp för kvinnors rättighet och en av dagens talare på konferensen, arrangerad av Iranska kvinnors frigörelse och Kulturella föreningen för Kurder i Sverige.

- Vi kan inte bara ta ungarna från familjen och säga: "De ska få skyddade boenden.", sa Mariam Afrasiabpour. Det räcker inte med det. Hur ska de sedan få ett normalt liv i samhället?

Både Teres Lindberg och Lise Bergh, statssekreterare på justitiedepartementet, framhöll det svåra med att hitta en lösning på hedersrelaterat förtryck och våld.

- Det är inte aids eller cancer! utbrast en åhörare. Vi bor inte i Irak eller Iran. Vi bor i Sverige, ett demokratiskt samhälle med mänskliga rättigheter. Ta fram en lösning, en handlingsplan idag och gör något! Jag kommer aldrig att vara med på en sån här konferens igen där det bara pratas och ingenting händer.

- Regeringen tar hedersvåld väldigt på allvar, sa Lise Bergh och betonade vikten av personalutbildning och att kommuner tar sitt ansvar.

- Jag vill se staten som den drivande motorn, sa en åhörare. Ansvaret ligger på statens axlar. Det finns en för stor acceptans för förtryck i mångkulturens namn.
- Nej, jag tycker inte att regeringen accepterar förtryck, svarade Lise Bergh. Det är oerhört viktigt att statens företrädare är glasklara i frågan.

- Regeringens utredare av strukturell diskriminering, professor Masoud Kamali, erkänner inte begreppet hederskultur och hedersvåld. Gör du och dina medarbetare det?
Den frågan ställde Niclas Kelemen från Rädda Barnens Dialogprogram först till integrationsborgarrådet Teres Lindberg.
- Jag är tyvärr inte insatt i frågan, svarade hon överraskande efter att ha hållit sitt anförande i ämnet.

- Masoud Kamali utreder inte de här frågorna, svarade statssekreterare Lise Bergh. Han har fått uppgiften att titta på diskriminerande strukturer i samhället. Regeringen kan inte ta ansvar för vad han tycker i alla frågor.

- Du kan säga att Kamalis utredning inte påverkar er i regeringen men vi märker att till exempel socialtjänsten tar intryck av den, sa Sara Mohammad, ordförande i riksföreningen Glöm aldrig Pela och Fadime. Om man inte erkänner hedersvåld, då kan man inte hjälpa de utsatta.

- Själva medicineringen är fortfarande fel, fortsatte hon. Regeringen tror till exempel fortfarande att ni kan påverka imamer och ni fortsätter att stödja religiösa friskolor som producerar hedersrelaterat våld och förtryck. "Jag tycker synd om den här lilla flickan i slöja men vad ska vi göra?", kan ni säga.

- Religiösa friskolor har väldigt tydliga regler när det gäller skolplaner och myndigheter som övervakar, replikerade Lise Bergh. Det görs utvärderingar i frågan varje år.

- Gud trivs bäst i Rosengård, Hammarkullen och andra segregerade förorter, sa Soleyman Ghasemiani, ordförande för organisationen Barnen Först. Gud skrämmer livet ur små barn med helvetets eldar. Han förbjuder flickor att delta i simundervisning, förbjuder barn att vara med på biologi- och musiklektioner. Gud trivs jättebra där tack vare staten och kulturrelativismen.

- Sveriges statsmakt försvarar hellre förtryckande traditioner i mångkulturens namn än kvinnor och barns rättigheter, sa Azam Kamguian, författare och ordförande för Kommittéen för Försvaret av Kvinnors Rättigheter i Mellanöstern.

- Det finns en omvänd rasism i Sverige, menade hon. Här finns reaktionära krafter överallt och det blir bara värre och värre. Ni måse  tackla problemen. Nu.

- Lagstiftningen är glasklar men den måste fungera praktiskt, menade Lise Bergh. Det handlar mycket om ett attitydförändrande arbete.

Paraplyprojektet undrade varför det fortfarande finns ett undantag i vår utlänningslag om  arrangerade äktenskap, som innebär att de med en annan etnokulturell bakgrund kan bli bortgifta av sina föräldrar, mot sin vilja och med stöd av lagen.
- Nej, det finns inget sånt undantag, svarade Lise Bergh.
- Författaren och docenten i rättssociologi, Astrid Schlytter, tar upp det i sin bok Rätten att själv få välja, sa Paraplyprojektet.
- Jag har träffat Astrid Schlytter och debatterat om det men jag håller inte med henne, svarade Lise Bergh.
- Finns det problem med arrangerade äktenskap, med tvångsgifte, i Sverige?
- Ja, det gör det nog, sa Lise Bergh.
- "Nog"? undrade Paraplyprojektet.
Hon svarade att det finns ungdomar som blir bortgifta när de reser till föräldrarnas hemländer. Paraplyprojektet fick nöja sig med den frågestunden, fler debattsugna var ute efter mikrofonen.

Madeleine Sjöstedt från Folkpartiet berättade om en dom som nyligen föll i Karlstads tingsrätt. Den handlade om långvarig hustrumisshandel. Den dömde mannen kommer från en kultur där sådan misshandel är socialt accepterad och vanlig, därför fick han ett mildare straff.
- Sverige har förlorat tron på sig själv, vi måste våga säga ifrån, kommenterade Madeleine Sjöstedt. Fler poliser, individuellt ansvar och gränssättning var hennes recept.

- Hur kan vi acceptera slavlika förhållanden för kvinnor? undrade Azam Kamguian. Varför ska vi respektera reaktionära, förtryckande och homofobiska krafter? Varför ska de inte ha ett krav på sig att förändras, i ett samhälle som står upp för mänskliga rättigheter?

Marie Eriksson marie@stockholmskulturbyra.se

Tipsa någon om denna sida.

Kontakta alltid oss först om Du vill publicera, enligt gällande upphovsrätt.