Hemligt nätverk mot hedersvåld

Publicerat 2 Dec, 2005

Det finns hemliga nätverk av läkare och myndighetspersoner. Som vet att återupprättandet av hedern kan vara viktigare än det egna barnets liv. Några nätverk som i praktiken sätter individens säkerhet före regler och rutiner. Paraplyprojektet har träffat grundaren till ett av dem, någonstans i Sverige.

Mitt i en mellansvensk stad ligger ett vanligt kontorshus. På ett av våningsplanen, i en av korridorerna, finns ett litet rum som alltid är låst. Hit har inga städare någon nyckel. Bakom fördragna gardiner står ett skrivbord med lite kontorsmaterial, en whiteboard och några stolar. Här kan papper om gömda förvaras och förföljda prata ostört med någon som kan hjälpa dem. Huset har dessutom fler flyktvägar än en.

 

- Jag ska jobba med det här tills jag dör, säger B.
Inom nätverket använder man inte sitt riktiga namn, av säkerhetsskäl. Ingen ska kunna avslöja sammanslutningen genom att ange namn på personer. B startade nätverket för ett femtontal år sedan, långt innan ord som hedersmord och hedersvåld förekom i svensk debatt.

 

På en flyktingförläggning fick B kontakt med en misshandlad kvinna. Alla skulle förstå att maken var en riktig man genom att se på fruns sönderslagna ansikte. Det fanns folk runtomkring som direkt och indirekt stödde den uppfattningen. Frun fick inte gråta medans hon tog emot slagen, inte efteråt heller. Hon skulle bara fortsätta att tvätta makens fötter. Kvinnans liv var en mardröm och omgivningens respekt för främmande sed förödande.

 

B beslutade sig för att, tillsammans med några andra kvinnor, försöka hjälpa de som är rädda för att vända sig till vanlig vård och myndigheter. Många drabbade står under ständig släktkontroll, hotas och förföljs. Skulle deras familj få reda på att de sökt hjälp, kan det vara en säker väg mot döden, menar B.

 

- Släkter hittar hela tiden nya metoder, nya vägar för att tvätta sin heder, fortsätter hon. Hedersmord planeras alltid ordentligt. Det finns tjejer som till exempel har drunknat i badkar, som har råkat ut för bilolyckor. Det finns mord som fortfarande kallas för självmord. Som ingen utreder.

 

Det senaste misstänkta hedersmordet, det som nyligen skedde i Högsby, är kantat av en socialtjänst som inte förstått sig på hotbilden. Det är inte så ovanligt, enligt forskaren Astrid Schlytter och Rikskriminalens Kickis Åhré Älgamo. Det krävs kunskap för att kunna hjälpa drabbade. Kunskap om vad som driver föräldrar att noggrant planera mord och tortyr på sina egna barn. Kunskap om vad klockan är slagen när det till exempel hängs svart sorgflor över  en levande familjemedlems fotografi. Det finns fler än en socialsekreterare och polis på hembesök som har missat sånt.

 

Att behöva lämna ut sin identitet, sitt personnummer, kan innebära livsfara för en hotad av hedersmord. För de som har gått under jorden gäller att så lite som möjligt skylta med sin existens. Därför har nätverket under årens lopp skaffat viktiga kontakter med privatpersoner som ställer upp och med läkare, poliser, skol-, kommun- och socialtjänstpersonal. Med personer som sätter individens säkerhet före regler och rutiner. B har fått många mediciner utskrivna till sig av läkare i nätverket som vet att hon vidarebefordrar dem till de personer som de är avsedda för. För tillfället hjälper nätverket anonymt ett tjugotal med skydd och vård.

 

Ett överhängande problem för nätverket är pengar, att få ansvariga politiker och tjänstemän att skjuta till resurser så att verksamheten kan överleva.
- Jag hör ett eko från 80-talets debatt om kvinnojourer, säger en annan medlem ur nätverket. "Varför kan inte utsatta kvinnor bara lämna sina män?", kunde det heta då. Till sist lyckades etablissemangets kvinnor övertyga maktens män om behovet av jourer. Samma kvinnor sitter idag och tycker att de har byggt klart välfärdshuset. Den här sortens skriande ojämställdhet, hedersförtryck och hedersvåld, passar inte in i deras världsbild. Problemen passar inte in i den svenska välfärdsmodellen.

 

B har träffat människor som försökt fly från sin släkt genom att lämna landet för att kunna starta ett nytt liv långt bort i lugn och ro. Men som ständigt fått fly, tvingats byta land ofta. Släkten kan ha många internationella förgreningar och kontakter, med ett övergripande mål - att straffa den som har dragit skam över dem. B har sett många misshandlade, lemlästade, torterade och psykiskt nerbrutna under årens lopp. På flykt från tvångsgifte och mordhot.

 

Till de som anser att hederskultur inte finns, säger B:
- Åk till verkligheten och se dig omkring.

 

Marie Eriksson marie@stockholmskulturbyra.se

Tipsa någon om denna sida.

Kontakta alltid oss först om Du vill publicera, enligt gällande upphovsrätt.