Indragna bidrag eller mer morötter

Publicerat 25 Nov, 2005

En flicka är som ett äpple. När hon ruttnar ska hon kastas bort. Alltifrån fel klädval till prat med pojke, startar förruttnelsen. Våldtäktsmän och kvinnomisshandlare ska inte straffas, det är flickans karaktär som skapat problemen. Så kan både utsatta och förövare resonera om hedersvåld.
– Sverige har givit utrymme åt en väldigt förtryckande och konservativ kultur, en förstenad fossil, säger forskaren Pernilla Ouis på Rädda Barnens temakväll om hedersvåld, 21 november i Stockholm.

– Invandrargrupper som utövar hedersideologi, blir ofta ännu mer konservativa när de kommer hit, fortsätter hon. I Mellanöstern finns det mer progressiva och medvetna krafter som jobbar aktivt emot den här sortens förtryck.

Pernilla Ouis är filosofie doktor på Lunds Universitet och har även bott och forskat i länder med starka inslag av hederskultur. Eller hedersideologi, som hon hellre vill kalla det för. För henne klingar ordet ideologi mer misstänkt och associeras lättare med makt och makttänkande.

Hon kritiserade också kvällens arrangör, som nyligen gav ut hennes rapportbok, Woman or child? Voices of teenage girls in the Middle East:
- Rädda Barnen borde ha satt ner foten tydligt vid det här laget. Det här handlar om brott mot barnkonventionen. Vi ska prata om barnrättsfrågor, då kan samhället angripa problemen ur ett akut perspektiv.

Kvällens moderator, Kenan Yüksel, kom direkt från ett HBT-seminarium och berättade vad en kyrklig företrädare hade sagt där: "Världen går under om ni propagerar för homosexualitet".

– Samhället måste sluta att ge en massa pengar och resurser åt bakåtsträvande organisationer som stödjer förtryck av kvinnor, barn och homosexuella, menade flera av kvällens åhörare.

Det höll inte kvällens andre talare med om, Vidar Vetterfalk, psykolog i Rädda Barnens Dialogprogram, som tillsammans med Nicklas Kelemen för dialog med pappor där hederstraditionen är som starkast.
– Vi tror på tryck med mycket morötter, sa han. Det är möjligt att nå fram till ledare som kan sätta igång interna förändringsprocesser. Det handlar om att få mötas och diskutera.

Som exempel tog han den syriansk-ortodoxa kyrkan i Södertälje och fader Gabriel.
– En örfil i uppfostrans anda är helt OK, det sa han först och tog offentligt avstånd från anti-agalagen. Tre år senare säger fader Gabriel att aga inte är OK, berättar Vidar Vetterfalk.

- Men det är en process som går i snigeltakt, sa han och poängterade att det till exempel behövs samarbete med skolor och föräldrar på bred front. Det räcker inte bara med Dialogprogrammet, som idag har projekt med elva organisationer.

- Satsa mer på progressiva organisationer istället för att försöka få dialog med starkt konservativa grupper, tyckte delar av publiken.
– Det finns de som ser oss som kulturimperialister, sa Vidar Vetterfalk. De kan säga: "Om de inte vill själva ska ni inte gå dit". Men vid alla tillfällen, utom ett, har de organisationer som vi kommit till sagt: "Det här är viktigt, kom tillbaka".

Marie Eriksson marie@stockholmskulturbyra.se

Tipsa någon om denna sida.

Kontakta alltid oss först om Du vill publicera, enligt gällande upphovsrätt.