Sverige är ingen stjärna i EU. Sverige är sista landet utan lag mot åldersdiskriminering. Foto: EU-kommissionen

Ingen ny diskrimineringslag i år heller

Publicerat 20 Dec, 2007

Tidigast kan diskrimineringslagar gällande ålder träda i kraft i Sverige den första januari 2009. EU-direktiven kom i februari år 2000. Lagrådsremissen från regeringen dröjer än, och kommer inte komma Lagrådet till pass förrän i början av nästa år. Därmed saknar Sverige som det enda EU-land lag mot åldersdiskriminering, och pressen hårdnar från EU-kommissionen att följa direktiven.

Förseningarna med ett nytt regelverk började med viljan att sammanfoga de olika diskrimineringsombudsmännen till en. Med en två års försening tillsattes till slut Diskrimineringskommittén i januari 2002 av dåvarande regering. År 2003 skulle lagen ha trätt i kraft enligt EU:s första direktiv, men med dispens fick Sverige tre extra år. Diskrimineringskommittén tog fyra år på sig att utreda frågan om en samlad diskrimineringslag och en gemensam ombudsman för alla diskrimineringsgrunder. Så när de tre dispensåren var till ända hade Sverige inte kommit längre än ett slutbetänkande.

Och remissvaren som fanns till den 29 september under 2006 innehöll starka motsättningar. JämO motsatte sig helt den nya lagen och den gemensamma diskrimineringsmyndigheten med en ombudsman för alla diskrimineringsgrunder. Övriga diskrimineringsombudsmän var däremot positiva till de nya förslagen, men med invändningar mot lagförslaget.

- Vi samlar alla krafter för att uppfylla de mänskliga rättigheterna för alla, säger Thorbjörn Andersson, Handikappombudsman, om förslaget att slå ihop myndigheterna och skapa en sammanhållen lag kring diskriminering. Han tycker att lagförslaget är bra, speciellt den delen gällande tillgänglighet. Med det nya förslaget blir bristande tillgänglighet också diskriminerande. Och det gäller inte enbart lokaler, utan även fler områden i samhället, som e-handel på nätet.

JämO:s största invändning mot sammanslagningen gällde deras arbete mot ett jämställt Sverige. För att fortsätta sitt arbete med jämställdhet tror de på en egen myndighet, eftersom jämställdhet berör hela befolkningen till skillnad mot övriga ombudsmän som arbetar för minoriteter i samhället.

Dessutom anser JämO att de varit framgångsrika såväl nationellt som internationellt. Det finns risk för att arbetet med jämställdhet i samhället tar kliv bakåt i utvecklingen av en sammanslagen myndighet, enligt remissvaret.

Även TCO reserverade sig i sitt remissvar. De höll med JämO om att JämO borde förbli en egen myndighet, medan övriga diskrimineringsombudsmän kunde slås samman. Även jämställdhetslagen skulle förbli en egen lag, medan övriga diskrimineringslagar kunde slås samman. TCO tror att en samlad lag för alla diskrimineringsgrunder skulle försvaga skyddet mot diskriminering. De skillnader som finns mellan frågor gällande diskriminering på grund av kön mot dem gällande etnicitet, sexualitet och funktionshinder, ska ligga som grund för en olika behandling av ärenden. Arbetet med jämställdhet skulle tappa i tempo enligt TCO om en samlad lag infördes.

Det är inte bara olika åsikter när det gäller en samlad myndighet eller ej. De olika ombudsmännen har också olika åsikter om vem som ska utöva tillsyn av diskrimineringsfrågor och hur det ska ske. Mest kritiska till slutbetänkandet är Handikappombudsmannen som menar att den nya ombudsmannen ska vara en oberoende granskare, men även DO instämmer i sin remiss att det behövs.

Enligt den nya konventionen om mänskliga rättigheter för personer med funktionshinder ska alla medlemsländer ha en oberoende organisation som granskar och självständigt rapporterar till FN om hur konventionen om mänskliga rättigheter efterlevs. HO menar att Sverige inte kan leva upp till det eftersom det saknas en sådan organisation idag. Och enligt HO bör den nya ombudsmannens arbete utökas till att bidra med en självständig rapportering om arbetet med mänskliga rättigheter i Sverige. I slutbetänkandet menar HO att ombudsmannen alltför mycket främjar uppgifter som går ut på att förverkliga den nationella politiken. HO skulle helst se en egen kommission för mänskliga rättigheter i Sverige.

- Vi vill att den nya myndigheten får ett bredare uppdrag och gälla mänskliga rättigheter, inte bara vara en tillsynsmyndighet, säger Thorbjörn Andersson.

HO, HomO och DO är överens om att en sammanhållen lag och myndighet skulle hjälpa i arbetet mot ett samhälle med mindre diskriminering. Men alla tre är kritiska till lagens formuleringar och språkbruk. Lagen är för invecklad, svårtolkad och luddigt formulerad. Dessutom saknar den analys av EG-rätten och anses lagen för snävt tilltagen.

TCO framhöll vikten av kollektivavtal och fackligt arbete i kampen mot diskriminering i sitt remissvar. Ett minskat stöd för kollektivavtalsmodellen kan leda till en ökning av diskriminering på arbetsplatser.

Katri Linna, DO, lanserade vid en konferens 14 december en handbok i aktiva åtgärder i arbetslivet. Tidigare har för få kollektivavtal träffats och arbetet med förebyggande åtgärder mot diskriminering blev inte som tänkt. Katri Linna hoppas på att lagen kommer att ge nya incitament för samarbeten mellan fack och arbetsgivare i arbetet mot diskriminering. Kollektivavtalsmodellen är ett utmärkt verktyg i arbetet, menar hon.

Slutbetänkandet med sina remissvar har behandlats under 2007 av regeringen. Det har blivit till en lagrådsremiss som skulle ha varit lagrådet tillhanda i december 2007. Men arbetet med lagen som kantats av förseningar blev även här försenat och kommer tidigast vara överlämnat i början av nästa år, 2008. I lagrådet ska förslaget granskas så att de inte krockar med andra lagar eller inte går att tillämpa. Efter lagrådet kommer regeringen att kunna lägga fram en proposition till riksdagen i vår. Tidigast skulle en ny diskrimineringslag kunna träda i kraft den första januari 2009. Nio år efter EU:s första direktiv.

EU-kommissionens talesman i arbetsmarknadsfrågor Katarina von Schnurbein säger till Paraplyprojektet att man i januari ska ta ställning till om man ska skicka ett formellt krav till Sverige om att införa EU-direktivet. Det är sista steget innan Sverige blir draget till EG-domstolen.

Text: Helena Hugosson

 

Tipsa någon om denna sida.

Kontakta alltid oss först om Du vill publicera, enligt gällande upphovsrätt.