Malinda Flodman. Foto: Marie Eriksson.

Rättigheter och upplyst sex

Publicerat 28 Jun, 2007

En informad allmänhet kan ställa krav. Så heter en ännu opublicerad utredning. Där kartläggs hur myndigheter och organisationer upplyser folk om deras mänskliga rättigheter. Paraplyprojektet har träffat rapportförfattaren Malinda Flodman, som också snart är aktuell med Sveriges första, renodlade handbok i genren: Stora sexboken - för tjejer som har sex med tjejer.

Om medvetenheten om mänskliga rättigheter ökar, ökar också kraven på staten. Men om det som beslutas inte utförs, förlorar medborgarna förtroendet för statsmakten.

Det är ett konstaterande som Malinda Flodman ofta har stött på när hon har djupintervjuat personal på ett femtontal myndigheter och organisationer. Rapporten handlar om hur man vänder sig till olika mägrupper och vilka som är svårast att nå.

Dessutom har 350 personer - i allt från mindre frvilligorganisationer, landsting och kommuner, till stora, statliga verk - fått ett antal enkätfrågor rörande målgrupper och samarbete med andra.

Det är den statliga myndgheten Delegationen för Mänskliga Rättigheter i Sverige som får ta emot rapporten i slutet av den här veckan. Den här myndigheten och Institutionen för reklam och PR, har lagt ut uppdraget på omvärldsanalytikern Malinda Flodman. I höst lämnas utredningen till integrations- och jämställdhetsminister Nyamko Sabuni.

Frivilligorganisationer är bäst på att informera om mänskliga rättigheter, enligt rapporten. Organisationer där personer oftast jobbar helt utan lön.

Någon myndighet som inte gör sitt jobb enligt instruktion (regleringsbrev red anm)? Nej, inte vad hon kan se i sin undersökning, där bara den informationssändande sidan kommer till tals.Samtliga tillfrågade i rapporten har de mänskliga rättigheterna som sitt arbetsområde och uppvisar oftast ett stort engagemang.

- Men det skulle ju vara intressant att få undersöka hur målgrupperna, mottagarsidan, uppfattar det hela, säger Malinda Flodman.

Något som hon slås av, är hur liten mänskliga rättigheter-världen är, iallafall i Stockholm.
- Alla känner alla och ofta konkurrerar olika organisationer om de bidrag som finns. Det skulle varit bättre om bidragen istället stimulerade till mer samarbete.

De målgrupper som är svårast att nå ut till med information, enligt rapporten, är lågutbildade i glesbygd, invandrare och funktionshindrade. Tillhör man en eller flera av de grupperna och dessutom inte är medlem i till exempel en handkapporganisation - då är chansen mycket liten att bli nådd.

- Det är ett stort problem som alla verkar vara medvetna om, berättar Malinda Flodman. Det är framför allt högutbildade kvinnor som man når fram till, som redan är medvetna och engagerade.

Och hur ska myndigheter och olika organisationer kunna nå ut till fler? Till personer som verkligen behöver få klart för sig att deras mänskliga rättigheter även kan kränkas i vårt välfärdsland? Att det inte bara händer i världens mest fattiga och utsatta områden?

Vissa ser pengar som ett hjälpmedel, pengar som kan användas till exempelvis mer omfattande informationsinsatser. Andra, som vissa frivilligorganisationer, vill inte ta emot pengar från staten och hävdar sin oberoende ställning.

Alla är däremot ense om att staten behöver satsa mer på utbildningsinsatser. Och att det behövs mer nischad information, inte bara allmänna vägledningar.
- Den dag då dina mänskliga rättigheter kränks, då behöver du specifik hjälp med just ditt problem, kommenterar Malinda Flodman.

Själv skulle hon vilja se en undersökning där ett antal individer får tydlig och tillräcklig information från olika instanser, som till exempel socialtjänsten. Vilka krav ställer sedan de här informerade personerna på samhället? Och hur förhåller de sig i en utredning om dem?

Det senaste halvåret har Malinda Flodman arbetat på heltid med rapporten, samtidigt har hon passat på att skriva en magisteruppsats i företagsekonomi. Och parallellt med det, författat bok tillsammans med Helene Delilah. Utschasad?
- Nej, jag blir trött ibland men känner mig priviligerad. Jag får ju jobba med det som jag verkligen vill.

Boken är unik i Sverige. Stora sexboken - för tjejer som har sex med tjejer. Det är den första handboken i genren. Och det är väl märkligt, i ett så upplyst samhälle?

- Det finns en enorm brist på sexualupplysning idag, betonar Malinda Flodman. Det säger till exempel många som jobbar på ungdomsmottagningar. Handlar det om tjejer som har sex med tjejer, då är bristen ännu större. Det är mannens syn på sexualitet som får synas och finnas.

Förutom att skriva rapport, uppsats och bok, håller hon också kurser och workshops om kvinnlig sexualitet. Inför handboken, tog författarna en universitetskurs i klinisk sexologi men de undviker torrt fackspråk.
- Det här är tänkt att vara en inspirerande guide för alla, säger Malinda Flodman.

Marie Eriksson marie@stockholmskulturbyra.se

Tipsa någon om denna sida.

Kontakta alltid oss först om Du vill publicera, enligt gällande upphovsrätt.