Puscha. Det gäller att pusha ungdomarna och vara delaktig, men inte curla, säger Isyan Tamburaci som är kursledare i projektet Filur.Foto: Jokke Dahlström

• 
• 
• 

Stockholm jättesparar när filuriga ungdomar skriver om sina livsmanus

Genom 7-Tjugometoden ska projektets deltagare förstå att bara de själva kan förändra sina liv. När dessa ungdomar går från försörjningsstöd till arbete eller studier sparar Stockholms stad enorma summor.

I kommunlokalen lyser starka lysrörslampor, det ser likadant ut överallt. Precis som dikten på kontoret beskriver. Den är skriven av Jokke, en av ungdomarna som genomgått Filurs tremånadersprogram. Det syftar till att ungdomar som har svårt att komma ut i arbetslivet ska göra just detta, men på ett lite annorlunda sätt.

– De själva ska förändra sina liv, ingen annan, säger Helén Starkman, projektledare för Filur, som är ett ESF-projekt och står för Fördjupande Insatser Leder Unga Rätt. Här lär sig deltagarna att uttrycka vad de vill i livet.

Långt från arbetsmarknaden

De ungdomar som deltar i projektet Filur i Stockholm är mellan 16 och 24 år och står väldigt långt ifrån arbetsmarknaden. De har ofta haft problem med dagens skolsystem, många har inte gått ut gymnasiet och är svikna av vuxenvärlden.

– När de kommer hit tänker de att de kan ta vilket jobb som helst, här lär de sig tänka efter vad de verkligen vill i livet, säger Helén Starkman. Det handlar också mycket om social träning och att lära sig vara en del av en arbetsgrupp. De kommer hit för att skriva om sina livsmanus.

Och skriver om sina livsmanus gör de genom 7-Tjugometoden. Den syftar till att göra ungdomarna delaktiga i sina val, att de ska förstå vad de vill göra. Filur är ett av få projekt inom socialfonden som använder sig av metoden. Den grundar sig i fyra hörnpelare: existentiellt synsätt, involveringspedagogik, konsekvenspedagogik och lösningsfokuserat förhållningssätt. Helén Starkman betonar särskilt konsekvenstänkandet: att man har ett val när man gör en handling, och att denna handling kommer att få konsekvenser.

– Man brukar säga att 7- Tjugometoden är 25 procent struktur och 75 procent artistisk frihet, säger hon. Vårt mål är att de ska våga tro på att de kan, Mc Donalds är inte slutstationen i livet. Och de utvecklas, blir nyfikna. Efter några veckor här kommer de på nya saker som de vill göra.

Projekt Filur är en del av Jobbtorg Stockholm, vilket är ett komplement till arbetsförmedlingen för arbetssökande med försörjningsstöd och kontakt med kommunens socialtjänst. Om jobbcoacherna tycker att Filur är lämpligt för en arbetssökande så slussas personen vidare till projektet. De deltagande ska antingen ha varit arbetslösa i minst sex månader eller vara ständigt återkommande på de olika myndigheterna.

Saknar förebilder

Många ungdomar saknar vuxna förebilder och har dåliga erfarenheter av både vuxenvärlden och myndigheterna.

– Vi blir schyssta vuxna, säger Isyan Tamburaci, coach på Jobbtorg tillika kursledare i Filur. Det handlar om att se personen, fråga och bry sig, men inte curla. Jag tror att det är viktigt med en god förebild, en bra kontakt på en myndighet.

Det är lätt att tro att det är en homogen grupp som hamnar i Filur. Egentligen är den gemensamma nämnaren reducerad till en brist på nätverk, men det är inte direkt några barn från Djursholm, menar Helén Starkman. Många kommer från en katastrofal familjesituation, andra inte.

– Målet är att fler ska komma ut i jobb eller studier och bli kvar där, bli självförsörjande snabbare. Hittills har 110 ungdomar varit inskrivna och 88 av dem har slutfört programmet. Hälften av dem är i dag självförsörjande. Vårt projektmål är att mäta långsiktiga resultat, 6 månader efter avslutad projekttid. I dagsläget kan vi därför egentligen bara mäta de första två grupperna, de är totalt 25 personer och 70 procent av dem har fått jobb. Det är ett jättebra resultat.

Fler verktyg

Ett annat mål är att 80 procent av deltagarna ska uppleva att de har fått fler verktyg att komma ut på arbetsmarknaden, att de känner sig stärkta genom projektet.

– Gruppantalet hålls nere, ungefär 10 personer går i varje grupp. Målet var 15 deltagare per grupp men vi märker att det inte är samma tryck på Jobbtorgen i dag. Det leder till att vi får färre ungdomar, men kanske de som står längre från arbetsmarknaden. Att de är så få är bara bra för gruppen, kursledarna kan se ungdomarna på ett annat sätt och påverka. Det är samtidigt lite trist, för vi blir ju bara bättre och bättre, säger hon.

Efter åtta veckor av inspirationsföreläsningar, individuella samtal, praktiksökande, diskussioner och övningar går ungdomarna ut på ”prova på jobb”. Det leder ofta till ett jobb, eller en ungdomsanställning för de som inte riktigt är redo för arbetsmarknaden. Flera ungdomar har också fått motivation att återuppta sina studier.

För Helén Starkman är en filur en lite klurig typ som går sin egen, lite krokiga väg, men vägen leder framåt. Och det är nog en ganska bra beskrivning av de ungdomar som deltar i projektet Filur. Utmaningen är att kroka ungdomarna så att de dyker upp varje dag under de tre månader programmet pågår.

– Det finns så mycket utanför den här dörren. Ibland kan inte alla ambitioner i världen få dem att komma, men de är välkomna även om de inte sköter sig exemplariskt. Enda anledningen till att de inte får komma hit är om de har ett pågående missbruk, säger Helén Starkman.

Enligt henne är resultatet både mjukt och hårt.

– Först och främst handlar det om varje ungdom man sätter på kartan. Och om man sätter det i ett tioårsperspektiv är jag övertygad om att vi sparar oerhört mycket pengar åt Stockholm stad. De här personerna har tidigare fått försörjningsstöd, nu betalar de skatt redan efter 3 månader.

Johanna Senneby

Tipsa någon om denna sida.

Kontakta alltid oss först om Du vill publicera, enligt gällande upphovsrätt.

Denna artikel har inga kommentarer. Logga in för att lämna en kommentar.