Kent Johansson, foto: Anna-Karin Florén
Med två EU miljarder i fickan
Kent Johansson (c) är regionråd i Västra Götalandsregionen. I fickan har han närmare 2 EU miljarder att fördela mellan 2007-2013. Egentligen tycker han inte om politikerstyrda bidrag, men nu när strukturfonderna finns, gäller det att använda dem konstruktivt.
Kent Johansson är ordförande i Västra Götalands regionsutvecklingsnämnd och ansvarar som sådan för regionala utvecklingsfrågor kopplade till näringslivet. Han är också ledamot i EUs regionkommitté. Strukturfonderna och regionala utvecklingsfrågor upptar i stort sett all hans vakna tid.
Västra Götalandsregionen är värdorganisation för det regionala strukturfondspartnerskapet i Västsverige, som omfattar Västra Götalands län och Hallands län. Regionen är en av världens mest globalt orienterade.
Av alla som arbetar inom privat sektor är hälften anställda i företag som bedriver internationell verksamhet. Flera företag är svenskägda, som SKF och Volvo lastvagnar. I ett internationellt perspektiv är befolkningsmängden blygsam, med 1,5 miljoner invånare.
Att Västra Götaland är helt beroende av den internationella marknaden gör regionen särskilt känslig för globala konjunkturer, vilket blev uppenbart i samband med att finanskrisen nådde Sverige. Dess efterspel följer vi fortfarande i turerna kring Saab och Volvo personbilar.
Men en vändning är på gång och Kent Johansson känner optimism inför framtiden.
Kriskompetens
- Krisen har tvingat in regionen i en gigantisk kunskapsutveckling. Socialfonden är en viktig källa till finansiering.
Under våren 2009 prioriterade strukturfondspartnerskapet 150 miljoner kronor på kompetensutveckling av personer som arbetar i anslutning till fordonsindustrin.
Av dem som varslades på Volvo i Skövde saknade 60 procent aktuell gymnasiekompetens. Det var främst personer som gått i skolan under det tvååriga gymnasieprogrammet. Samtidigt finns kommuner där närmare 20 procent av killarna går ut skolan utan gymnasiebehörighet. Lägg till det en demografisk förändring med en åldrande befolkning.
För underleverantörer som måste kunna leverera produkter tillverkad av behörig personal är möjligheten att anställa kompetent personal en överlevnadsfråga. Idag krävs till exempel tre årigt gymnasium för att få elbehörighet.
- Det är en pedagogisk utmaning av stora mått, att få våra ungdomar att gå ut tekniskt gymnasium, samtidigt som deras föräldrar friställs. Och en ekonomisk utmaning att se till att vi använder pengarna på rätt sätt.
Kent Johansson vänder sig bestämt emot att socialfonderna används till att hitta meningsfull sysselsättning åt friställda.
- Ett rimligare sätt att resonera är att de som står utanför helt enkelt måste in på arbetsmarkanden för att vi ska klara samhällsekonomin, om vi inte helt ska förlita oss på arbetskraftsinvandring.
- Hälften av dem som står utanför gör det på grund av fysiska och psykiska funktionsnedsättningar. Av dem kanske hälften kan komma in i arbetskraften, men då måste arbetsmiljön utformas efter deras behov. En lösning är att öka antalet deltidsarbetande. Här finns också viktiga möjligheter till förbättringar genom socialfondsprogrammen, säger han.
Globalt och regionalt
För Västra Götalandsregionen erbjuder de transnationella nätverken inom socialfonden de viktigaste möjligheterna, tycker Kent Johansson.
- Våra företag får förfrågningar varje dag om de kan tillverka en produkt med högre kvalitet till lägre pris. Då måste det finnas kompetens för ett europeiskt och globalt sammanhang. Den stora utmaningen för oss är att koppla upp oss i de här (globala reds. anm.) systemen.
- Vi talar gärna om att de som läser på högskola måste ha bättre globala kunskaper. Men de anställda på till exempel IAC i Skara har gymnasieutbildning. Samtidigt ägnar de hela dagarna åt att arbeta med produkter som konkurrerar på en internationell marknad.
Kent Johansson uppskattar hur strukturfondernas planer nu förankras och prioriteras lokalt och vill gärna att regionaliseringen blir tydligare i strukturfondernas upplägg, och önskar ett ännu tätare internationellt samarbete med de regioner som har något att lära av varandra.
Ofta är likheterna mellan industritunga områden i Europa, som Skövde och Birmingham, större än likheterna mellan regioner inom ett land.
- I Norrbotten kan man glädjas åt en uppgång i gruvnäringen, samtidigt som vi brottas med finanskrisen. Norrbotten kan ha större likheter med verksamhet som bedrivs i Finland.
- I sammanhanget måste man fråga sig genom vilka system resurserna ska administreras. Jag tycker att pengarna bör hanteras, förankras och följas upp regionalt, utan att alla papper ska behöva ta omvägen över Bryssel. Det skulle göra strukturfonderna mer effektiva.
Strukturfonderna ingen biståndsverksamhet
I Västra Götaland har politikerna valt att integrera strukturfonderna som en del i den ordinarie verksamheten för att utveckla regionen. Det betyder att man har ett system med upp till 50 procent offentlig finansiering inom de prioriterade tillväxtområdena. Strukturfondspengarna utgör hälften av den offentliga finansieringen. De andra 50 procenten finansieras av privat sektor.
- Tidigare användes EU-pengarna till det som de nationella pengarna inte räckte till, alltså mindre prioriterade områden, nu slussas de direkt in i angelägna projekt.
Målsättningen är att strukturfondspengarna ska vara innovativa. Stora satsningar görs till exempel på de 17 inkubatorer som finns i regionen och annan entreprenörskapsdriven verksamhet. Inga pengar används i kompensatoriskt syfte.
- Det finns de som anser att strukturfonderna ska gå till dem som behöver mest stöd, vilket skulle betyda regioner som saknar industristruktur. Men att se strukturfonderna som någon slags biståndsverksamhet är farligt. Om vi ska överleva på en global marknad kan vi inte springa tio meter bakom alla andra. Vi måste finnas bland de tre första.
- I Sverige brukar vi diskutera fördelningspolitik och solidaritet. I EU-sammanhang används ofta begreppet sammanhållningspolitik, begreppet för med sig helt andra föreställningar, säger han.
Sammanhållningspolitiken är EUs politik för regional utveckling. Den har som målsättning att bidra till ekonomisk och social sammanhållning inom EU. Syftet är att minska regionala skillnader och ojämlikheter.
- Till skillnad från begreppet fördelningspolitik, betyder sammanhållningspolitik att de som ligger långt fram samarbetar och tävlar med varandra, medan de som inte hunnit lika långt kan få draghjälp.
- Det är ett begrepp vi borde ta till oss i Sverige, säger han.
Näringslivet inte med på noterna
För att undvika att strukturfondspengarna blir allt för politiska, måste hela samhället vara engagerat i hur de används, menar Kent Johansson.
- Universitet, näringsliv och det offentliga har viktiga roller att spela. Först när alla aktörer är involverade i arbetet får vi en hel bild av de utvecklingsbehov som finns i regionen.
Västra Götaland är en av de regioner i EU där företagen investerar mest egna pengar i forskning och utveckling. Här finns också ett relativt väl fungerande samarbete med näringslivet kring strukturfonderna.
På nationell nivå vill dock inte näringslivets organisationer, som Svenskt näringsliv, inte engagera sig i arbetet med att prioritera vilka branscher som ska få stöd för sin utveckling.
Strukturfonderna uppfattas som korporativism.
- Vi menar inte att de (näringslivsorganisationerna reds. anm.) måste ta ställning till hur pengarna används. Men en kontinuerlig dialog där vi kunde föra samtal om vi gör rätt prioriteringar, hur utlysningen går till och andra metodfrågorna.
- I Västra Götaland strävar vi efter företagsdriven näringsutveckling, till skillnad från samhällsdriven näringsutveckling. Därför tycker jag att det är synd att företrädarna för näringslivet valt att stå utanför systemen. Det får vi som politiker och förtroendevalda ta på oss som ett misslyckande. När de inte vill delta i arbetsgrupperna saknas en viktig kompetens.
Anna-Karin Florén
Kontakta alltid oss först om Du vill publicera, enligt gällande upphovsrätt.
RSSEj medlem? Registrera dig.
Kommentarer