Anna Isaksson,universitetslektor vid sektionen för hälsa och samhälle, har skrivit doktorsavhandlingen Att utmana förändringens gränser. Foto: Nathalie Sjögren Törhagen

• 
• 

Reflektion kring forskningsrön: - Equal lyckades inte utmana diskriminerande strukturer

Equalpartnerskapen under förra programperioden lyckades inte utmana strukturer och driva strukturell förändring i den utsträckning det var tänkt. Det visar forskaren Anna Isaksson i doktorsavhandlingen "Att utmana förändringens gränser". Equalpartnerskapen orkar inte utmana informella nätverk, ifrågasätta ledarskapsnormer, arbetsdelning etcetera, skriver Torsten Thunberg i en kommentar.

Forskaren Anna Isaksson visar i en aktuell doktorsavhandling, Att utmana förändringens gränser, att det mer har varit frågan om att förändra individer, öka kunskapen, stärka kvinnors kompetens, påverka unga invandrares val av utbildning och yrkesval, uppmuntra dem till att starta eget företag med mera.

Torsten Thunberg, som var med och tog fram Equal-programmet för Sverige, har läst avhandlingen och lämnar här sina reflektioner.

När jag läst avhandlingen väcker den många tankar hos mig. Lär man något av EU-program? Hur mycket bygger ett nytt program på erfarenheterna från ett tidigare?

De nya programmen skrivs och beslutas normalt innan det gamla programmet avslutats, Utvärderingar och framför allt forskning kommer oftast flera år senare. För närvarande diskuteras i Bryssel och EU-staternas 27 regeringskanslier hur strukturfonderna ska genomföras från år 2013. Hur mycket finns det inte i denna och andra avhandlingar om Equalprogrammet som man kan lära av!

Läsningen är mycket givande för alla som varit med i Equal-sammanhang. Men också för alla som arbetar med samhällsförändring, med eller utan koppling till Europeiska Socialfonden och EU-program. Skaffa gärna ett exemplar, avhandlingen kommer att ge ny kunskap och många funderingar; kanske rentav omprövningar.

Equalprogrammet skulle påverka strukturer som är utestängande och diskriminerande i arbetslivet. Vi hade till och med ett krismöte om den formuleringen. Inte "strukturer", utan "diskriminerande" ifrågasattes. Att Equal skull påverka strukturer på individ-, organisations- och samhällsnivån var inget problem. Men att arbetsgivare skulle medverka i ett program som skulle motarbeta diskriminering kunde vara detsamma som att erkänna, att man som arbetsgivare diskriminerade.

Ordparet "utestängning och diskriminering" löste upp den konflikten och skapade konsensus.

Anna Isaksson visar i sin läsvärda avhandling att just konsensus är ett ledande problem i Equal.

"Mångfald inget lönsamhetsargument" är den av avhandlingens slutsatser som Lunds universitet kablat ut i sitt pressmeddelande. Jag känner igen det från våra diskussioner när vi utarbetade Equalprogrammet för tio år sen. Lönsamheten har en gräns mellan svarta och röda siffror, människovärde och mänskliga rättigheter har det inte.

Mångfald kan motiveras med lönsamhet så länge siffrorna är svarta. I avhandlingen beskrivs hur EU kopplar samman antidiskrimineringspolitik med sysselsättningspolitik i socialfonden. Lönearbete ska integrera marginaliserade befolkningsgrupper.

Vi resonerade mycket om strukturer när vi skrev programmet. Strukturer som stänger ute och diskriminerar på individ-, organisations/företags- och nationell nivå. Anna Isaksson visar i sin avhandling att de studerade Equalpartnerskapen inte kunnat utmana strukturer och driva strukturell förändring i den utsträckning som vi programskrivare tänkte.

I de dokument som studerats handlar det mycket om att förändra individer, öka kunskapen, stärka kvinnors kompetens, påverka unga invandrares val av utbildning och yrkesval, uppmuntra dem till att starta eget företag etcetera.
Equalpartnerskapen orkar inte utmana informella nätverk, ifrågasätta ledarskapsnormer, arbetsdelning och så vidare. som exempelvis utövas i en under- och överordning; problemet kanske finns i de förhärskande relationerna i partnerskapen?

Ett utvecklingspartnerskap i Equal skulle bestå av de partner som hade kunskap om och erfarenhet av de utestängande och diskriminerande förhållanden, och de partner som hade makt att förändra förhållanden. Man skulle komma överens i alla frågor, consensus.

Avhandlingen beskriver det svåra, att partner med olika utgångspunkter skulle bli överens om att förändra befintliga strukturer, till exempel de manliga nätverken eller normerna i ledarskapet. Det bekräftas av Anna Isakssons analyser av ett antal utvecklingspartnerskap.

Vi diskuterade också detta under programskrivandet.
Sammansättningen av partnerskapen var viktig för att åstadkomma förändring. Ett partnerskap med bara aktivister som ville förändra skulle inte leda till förändring enades vi om. Men vi diskuterade inte hur partnerna skulle kunna komma åt dolda och synliga strukturer, ofta de egna strukturerna, och enas om att och hur de skulle ändras.
Vi arbetade en hel del i Equal med att utveckla organiseringen av partnerskapen. För kommande program med utvecklingspartnerskap instämmer jag i, att vi kunnat göra mycket mer.

En tydligare koppling mellan vilka partner som ska delta, organisering, syfte och mål behövs. På så sätt kan viktig kunskap om diskriminering, social exkludering, och de olika perspektiv och intressen som karaktäriserar förståelsen av dessa problem föras upp och tydliggöra den politiska och strukturella dimensionen av partnerskapets arbete.

Till sist en fundering: Är det så att en del normer är mer oåtkomliga än andra?

Värt att fundera från Equalpraktiken är varför normerna om sexuell läggning fick ifrågasättas och påverkas i högre grad än de om underordning och maktdelning mellan kön? Ojämlikhet som görs av organisationer är svårare att ifrågasätta än den som görs av individer.

Torsten Thunberg

Aktuella avhandlingar från forskningen med grund i Equal-programmet:

● Berglund, Karin, (2007) Jakten på Entreprenörer. Om öppningar och låsningar i entreprenörsdiskursen. Ekonomihögskolan. Mälardalens högskola, Västerås.

● Isaksson, Anna (2010) Att utmana förändringens gränser. En studie om förändringsarbete, partnerskap och kön med Equal-programmet som exempel. Lund: Sociologiska institutionen, Lunds universitet.

● Vadelis, Elin (2008) Huvudräkning eller strukturförändring? Integrering av jämställdhet i utvecklingspartnerskap inom Equal. Licentiatsuppsats. Luleå: Institutionen för arbetsvetenskap, Luleå tekniska universitet.

● Wistus, Sofia (2010) Det motsägelsefulla partnerskapet. En studie av utvecklingspartnerskap som organiseringsform inom EQUAL-programmet. Linköping: Institutionen för beteendevetenskap och lärande. Linköpings universitet.

Tipsa någon om denna sida.

Kontakta alltid oss först om Du vill publicera, enligt gällande upphovsrätt.

Denna artikel har inga kommentarer. Logga in för att lämna en kommentar.