Regional förankring mycket viktig

Varje år får Jordbruksverket in cirka 80 000 ansökningar till landsbygdsprogrammet. Landsbygdsprogrammet omfattar totalt 35 miljarder kronor under programperioden 2007-2013 och finansieras till hälften av Sverige och till hälften av EU-bidrag. En av de ytterst ansvariga för att pengarna fördelas enlig konstens alla regler är Christina Huhtasaari, överdirektör på Jordbruksverket i Jönköping sedan fem år tillbaka. Titeln överdirektör betyder att hon är andreman efter generaldirektören.

 Liksom regionalfonden och socialfonden är landsbygdsprogrammet en del av de pengar som kommer tillbaka av den medlemsavgift Sverige betalar till EU varje år. Och reglerna som omger den svenska jordbrukspolitiken, som Christina Huhtasaari och hennes kollegor på Jordbruksverket har att förhålla sig till, kommer till 80 procent från EU.

Det övergripande målet för landsbygdsprogrammet är att stimulera företagande och sysselsättning genom en ekologiskt, ekonomiskt och socialt hållbar utveckling av landsbygden. Men också landsbygdens natur- och kulturvärden ska värnas.

Sverige har valt att satsa mest resurser på miljöersättningar, dit går cirka tre fjärdedelar av pengarna. Resten ska användas för att gynna och bredda företagandet, öka konkurrenskraften och förbättra livskvaliteten på landsbygden.

Bidragen betalas ut som miljöersättningar till företag, som investeringsstöd och stöd till kompetensutveckling och som ekonomiskt stöd till projekt för landsbygdsutveckling.

Är landsbygdsprogrammet ekonomiskt hållbart?

Hur ser de långsiktiga konsekvenserna ut? Är själva landsbygdsprogrammet ekonomiskt hållbart?

- Visst finns områden där man kan se att bidragen är lönsamma eller i alla fall hållbara. På många håll har bidragen stimulerat djurhållningen, så att vi har fått tillbaka betesdriften av får och andra djur. Det lockar till sig turism och småskalig livsmedelsförädling, säger Christina Huhtasaari.

- De projekt som anses ha störst möjlighet att leda till långsiktigt företagande eller långsiktiga utvecklingsinsatser prioriteras bland ansökningarna.

Hon menar att stöden kan stärka en bygd långsiktigt genom att de förbättrar möjligheterna till samverkan och stärker serviceutbudet.

- Lantbrukare har ofta flera ben att stå på i sin verksamhet. Snöröjning och annan entreprenadverksamhet kan ge en hel bygd tillgång till ett serviceutbud som de kanske inte skulle ha annars. Men också turism och annan kompletterande verksamhet kan ge livskraftiga företag.

- Runt lantbruken uppstår inte sällan entreprenörskap. Där finns resurser och människor med både teknisk och intellektuell kompetens. Landsbygdsprogrammet för också in den ideella sektorn i landsbygdsutvecklingen på ett sätt som inte var möjligt innan 1995. Det ger möjlighet till nytänkande och kreativitet.

Huhtasaari tror också att projekten som finansieras genom landsbygdsprogrammen för med positiva effekter som kan vara svåra att mäta i ekonomiska termer. Kompetensutveckling och informationsspriding, och positiv miljöpåverkan som sänkta koldioxidutsläpp och minskad övergödning kan vara sådana företeelser.

Dessutom kan investeringsstöden som utbetalas av landsbygdsfonden ses som en form av riskkapital, om än i liten skala.

- Det överordnade målet med investeringsstöden är att de ska stimulera och skapa jobb. De förbättrar möjligheten för hela Sverige att leva.

- Men det är viktigt att säkerställa att bidragen inte betalas ut på ett sådant sätt att de slår undan benen för redan etablerade företag.

Stöden bidrar till biologisk mångfald
Men tre fjärdedelar av landsbygdsprogrammet utgörs av miljöersättningar. I praktiken är det betalning för en tjänst som samhället köper av lantbrukarna. Miljöersättningarna betalas ut som ett direktstöd och står i proportion till hur stor areal lantbrukaren sköter om. För den enskilde företagaren eller lantbrukaren kan det handla om stora pengar.

- Sverige har som politiskt miljömål att bevara ett rikt odlingslandskap och med det biologisk mångfald. Det är naturligtvis beslut som kan omprövas. Men utan stöden skulle landskapen växa igen eftersom det inte är ekonomiskt bärkraftigt att hålla nötkreatur på naturbete till exempel. Det finns billigare produktionsmetoder.

Andra miljötjänster samhället betalar ersättning för är åtgärder som minskar riskerna för läckage av kväve och kemiska bekämpningsmedel, skötsel av natur- och kulturmiljöer och hållning av utrotningshotade husdjursraser.

- Man kan tycka att marknaden ska klara det här på egen hand, men ekologiskt jordbruk skulle inte bedrivas i samma omfattning utan ekonomiskt stöd, säger Christina Huhtasaari.

- Konsumenternas efterfrågan är inte tillräckligt stabil för alla slags varor ännu. För ekologisk mjölkproduktion har priset haft större betydelse för gårdarnas lönsamhet än miljöersättningen, medan lönsamheten i ekologisk växtodling i högre grad kan knytas till miljöersättningen.

Hela Sverige ska leva
Nationellt ska stöden vara utjämnande mellan landsändar med olika naturmässiga förutsättningar. Men exakt hur de används beslutas regionalt.

Länsstyrelserna har partnerskap som tar fram en regional strategi och meddelar Jordbruksverket hur de planerar att använda pengarna. Jordbruksverket går igenom strategierna för att kontrollera att målen i landsbygdsprogrammet nås på ett nationellt plan.

- Det är viktigt att besluten om hur pengarna används har regional förankring, så att de hamnar där de gör störst nytta för regionen, säger Christina Huhtasaari.

En del av pengarna finns hos Jordbruksverket och fördelas på nationella projekt som kan gälla projekt som är av ett bredare nationellt intresse, till exempel inom livsmedelsområdet eller bioenergi. På de nationella projekten ställs större krav på spridning av kompetens och information.

Skrota jordbruksstödet?
Jordbruksfrågan var fundamentet när EU bildades i början av 60-talet. Syftet var att säkra tillgången till livsmedel och garantera lantbrukarna en anständig livskvalitet. Den kom till som en fredsfrämjande åtgärd.

Många parlamentariker vill bevara stödsystemen, eftersom det skonar EUs jordbrukare från konkurrens med länder utanför EU. Men det finns också högljudda önskemål om att pengarna istället ska gå till forskning eller andra utvecklingsåtgärder. De senare har vädrat morgonluft då jordbrukspolitiken hamnar på EU-parlamentets bord i samband med att Lissabonfördraget träder i kraft. Men några omfattande reformer är inte att vänta, enligt Huhtasaari.

Sverige förespråkar frihandel, vilket förutsätter att subventionerna avskaffas. Men det skulle medföra att EUs jordbruk till vissa delar skulle få svårt att överleva i konkurrens med länder som kan producera livsmedel till ett lägre pris.

Vad tycker du? Kan vi skrota jordbruksstöden, eller blir du arbetslös då?

- Vi har i och för sig annat att göra på Jordbruksverket också, men jag tycker att parlamentarikerna snarare borde fråga sig vad de vill åstadkomma, istället för vad de är emot. Landsbygdfonden har funnits sedan 1995. Det är ett etablerat arbetssätt och en stor del av EUs verksamhet, säger Christina Huhtasaari.

- Visst kan man plocka bort landsbygdsprogrammet och subventionerna så att Europa blir mer jämställt i förhållande till omvärlden. Men det finns ju fortfarande stöd för andra typer av företag, som verkar utanför jordbrukssektorn och då skulle det uppstå nya orättvisor, både inom EU och gentemot andra länder.

Anna-Karin Florén

 

 

Tipsa någon om denna sida.

Kontakta alltid oss först om Du vill publicera, enligt gällande upphovsrätt.

Denna artikel har inga kommentarer. Logga in för att lämna en kommentar.