Socialfonden har ändrat synen på den sociala ekonomin
Brukarperspektiv och den sociala ekonomin är fenomen som vunnit mark i Sverige sedan EU-inträdet. Hur mycket av detta som kan tillskrivas strukturfonderna är svårt att säga. Men att fonderna har haft ideologisk inflytande på svensk politik verkar troligt, enlig ESF-rådets generaldirektör Åsa Lindh. – Om politikerna visade större intresse för Socialfonden skulle erfarenheterna från projekten tas till vara i än större utsträckning, säger hon.
Snön gnistrar utanför fönsterrutorna. På den lilla sjön trekanten åker folk långfärdsskridskor. Här i Liljeholmen har ESF-rådet ett av sina två huvudkontor. Det andra ligger i Falun. ESF-rådet är en statlig myndighet under Arbetsmarknadsdepartementet som förvaltar Integrationsfonden och Socialfonden i Sverige. Myndigheten har 130 medarbetare och åtta regionkontor runt om i landet.
Europeiska socialfonden är EUs verktyg för att skapa fler jobb i Europa. I Sverige stöder Socialfonden projekt som främjar kompetensutveckling och motverkar utanförskap. Under programperioden 2007-2013 satsas över 12 miljarder kronor.
Åsa Lindh är generaldirektör på ESF-rådet och den enda av de anställda som är på kontoret denna vackra vinterdag, som enligt almanackan räknas som lördag. SPeL träffade henne för ett samtal om Europeiska socialfondens betydelse för svenskt arbetsliv i ett långsiktigt perspektiv.
Vad tycker du att socialfonden har för betydelse för svenskt arbetsliv?
Jag tycker att en del samverkan borde vara självklar, som att kommuner, Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan och näringsliv går ihop och försöker göra något åt till exempel ungdomsarbetslösheten i en region. Men det händer inte riktigt. Där tror jag att strukturfonderna kan få organisationer att komma till skott.
Det behövs extra finansiering för att få företag, organisationer och myndigheter att ta sig tid att tänka nytt. Många organisationer är slimmade, de har krävande uppdrag och en pressad arbetssituation. De orkar inte med att testa nya arbetsmetoder inom ramen för den ordinarie verksamheten.
Vi jobbar även med små och medelstora företag och de har svårt att få tid till omvärldsspaning. Även där behövs lite draghjälp och otraditionella samverksansformer. Inte minst för den sociala ekonomin och den ideella sektorn.
Men varför kan man inte göra det inom ramen för den vanliga fördelningspolitiken?
Jag tror att det är en budgetfråga. Myndigheterna kan ha mycket pengar för specifika uppdrag, men inte för det som går på tvären. Det finns inte tillräckligt med pengar för metodutveckling.
Men nu för tiden läggs det ut fler uppdrag som går ut på samverkan. Ett exempel var ett regeringsuppdrag dåvarande Nutek hade tillsammans med Arbetsförmedlingen och Socialstyrelsen för att främja fler sociala företag.
Tror du att socialfonden har haft någon ideologisk inverkan på Sveriges syn på den sociala ekonomin?
Jag tror det. Synen på den sociala ekonomin har förändrats. Om vi ser till socialt företagande, ligger många länder i EU långt före oss. Där tror jag att Equalprogrammet och Mål 3 bröt mark i Sverige, inte minst genom det transnationella samarbetet. Idag ser man till exempel sociala kooperativ som en möjlighet att stärka individen.
Också individperspektivet och brukarperspektivet har fått en mer framskjuten roll, där tror jag att vi varit med att påverkat. En del av vår uppgift är att visa hur det verkliga arbetskraftsutbudet ser ut. Vi vill visa att det finns möjligheter för alla individer att jobba i någon form.
Jag tror också att regeringen nu är övertygade om att frivilligsektorn och sociala företag kan spela en större roll för samhällsekonomin som helhet än vad den gjort hittills.
Vad har ni för förväntningar på den här perioden utifrån erfarenheterna från Equal?
Under den här programperioden vill vi jobba på ett sätt som gör att resultaten från projekten tas bättre tillvara. Projekten måste vara bra riggade från början och projektägarna ska vara inställda på att lägga ner mycket arbete på utvärderingar och påverkansarbete.
I teorin vet vi precis vad som behöver göras, men det är ett jätteuppdrag att få det att hända i praktiken.
Hur ska det gå till?
Hur kunskapen från projekten tas tillvara är huvudsakligen ett ansvar för projekten och temagrupperna. Temagrupperna ska hitta de mest spännande projekten, validera resultaten dem och bedriva påverkan, till exempel bland beslutsfattare på nationell nivå.
Vi på ESF-rådet har ingen stor organisation för påverkansarbete. Vi återrapporterar till regeringen och kommer också att anordna olika typer av lärandeseminarier. Men vi har inte möjlighet att fånga allt i projekten. De erfarenheterna ska byggas in i respektive verksamhet.
Det pågår en politisk diskussion om arbetsrätt och företagarnas ansvar och skyldigheter gentemot individer om inte kan jobba heltid. Kan erfarenheterna som kommer ur den här verksamheten omsättas i politik för att åstadkomma långsiktig förändring?
Det här är en evig fråga. Vi jobbar med det och Kommissionen försöker hitta ett upplägg för fonderna som ska leda till påverkan på ordinarie verksamhet.
Riksdagspolitiker har varit kopplade till temagrupperna, och jag tror att de har tagit med sig erfarenheter in i riksdagspolitiken. Generellt tycker jag att politiker och andra makthavare kunde vara mer intresserade av vad som händer med fonderna. För det är ju stora pengar som hanteras här.
Om det ska gå hem hos politikerna måste det gå att jämföra kostnader med ordinarie verksamhet. För det krävs bra utvärderingar och här har det brustit tidigare.
Ibland när jag läser 30 likadana ansökningar från samma myndighet kan jag tycka att det är synd att de inte kommunicerar mer sinsemellan. För att få genomslag räcker det sällan med att driva ett litet projekt i Värmland. Ett projekt måste kanske testas fem gånger och i en större skala för att myndigheter och politiker ska uppmärksamma verksamheten.
Hur stora ska projekten vara för att få genomslag?
Under gamla Mål 3 hade vi 35 000 projekt, varav en del på några tusenlappar. Administrativt var det ett elände. Det går varken att styra eller följa upp så många projekt.
Under den här perioden kommer vi att ha cirka 3 500 projekt. Det betyder inte att små företag utesluts, istället har vi valt att jobba med kluster inom vissa branscher, och offentlig sektor finns med som en aktör, gärna som projektägare. Det leder till att vi får indirekt nätverkande samtidigt som småföretagen slipper administrationen.
Det ställer väldigt stora krav på kunskap att klara av att genomföra stora projekt och utvärderingar. Finns det tillräcklig kompetens inom till exempel den sociala ekonomin för att projektägarna ska leva upp till förväntningarna på utvärderingarna?
Ja, det är högt ställda krav i EU-projekt. Projektägarna ska tänka på strategisk påverkan och mycket annat. Det måste finnas en balansgång för att inte den skaparkraft, som är EU-projektens målsättning, ska gå förlorad för all administration. Men vi har processtöd som ska stötta projektägarna i det här arbetet.
Jag gissar att det finns en tröghet i lärandeprocesser. Hur kan man mäta effekten av Socialfonden direkt efter det att projekten avslutas?
Ja, det är ett annat problem. Det är först nu, tre år efter det att Equal avslutades, som jag kan se konkret påverkan. Framgångsrika Equalprojekt har blivit permanenta arbetsmetoder på några statliga myndigheter. Den strategi för mångfald i statsförvaltningen, som Arbetsgivarverket nyligen beslutat om, bygger på ett tidigare Equalprojekt, som ett exempel.
Mycket handlar ju om att påverka attityder. Det handlar inte bara om att ett visst antal individer ska få jobb utan också om förhållningssätt i samband med rekrytering och hur man vill att det ska se ut på en arbetsplats.
Där tror jag att processtöden för jämställdhetsintegrering och tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning som länsstyrelserna och Handisam håller i, kan sätta avtryck i svenskt arbetsliv. Om man ser till hur många människor och organisationer som får hjälp att vidga perspektiven genom processtöden så tror jag att det kan betyda mycket.
Anna-Karin Florén
Kontakta alltid oss först om Du vill publicera, enligt gällande upphovsrätt.
Kommentarer