Staten en ovillig jämställdhetsintegrerare

I en särskild Jämi-rapport av Anne-Marie Morhed och Elin Andersdotter fördjupas Jämiprogrammets förslag till regeringen. Delrapporten är betydligt skarpare formulerad och också konkretare än Jämiprogrammets slutrapport.

De skriver bland annat om, att staten redan har resurser för jämställdhetsintegrering. Verktygen finns. Men varför används de då inte mer effektivt? Här påpekas brister på kunskap, ovilja och svagt ledarskap och/eller otydlig styrning samt oartikulerat medborgarperspektiv.

Rapporten är den femte i år från Jämiprogrammet hos Nationella sekretariatet för genusforskning och heter Jämställd statsförvaltning.

Vad som är hönan och ägget när det gäller motivationen för jämställdhetsintegrering låter man vara osagt. Författarna anser dock att viljan i statliga myndigheter hittills varit svag när det gällt att använda verktygen för jämställdhetsintegrering. En rad undersökningar har visat att det inte bara finns kunskapsbrister utan även ett direkt motstånd mot jämställdhetsarbete i den statliga organisationen som gör att jämställdhetskrav negligeras.

Det allvarligaste hindret inom staten enligt rapporten för en effektiv jämställdhetsintegrering är dålig myndighetsstyrning. Det saknas ofta kvalitetsmål på jämställdhetsområdet och det saknas en tydlig normering för hur jämställdheten skall följas upp och förbättras inom myndigheten. Det är därför av största vikt att jämställdhet tas upp i myndighetsdialogen mellan departement och myndighet.

 

Det saknas också riktlinjer för hur jämställdheten kan förbättras i myndigheternas externa kontakter, t ex i upphandling av tjänster och support. Det finns väldigt mycket som behöver åtgärdas för att lyfta fram jämställdhet i den övergripande styrningen av myndigheterna. Staten och den politiska styrningen kan utöva ett kraftfullare ledarskap genom att ställa krav i myndighetsförordningen liksom inom de politiska processerna och mera pregnant framhålla, och kanske precisera, de jämställdhetspolitiska målen.

I rapporten visar man också att framgångsfaktorerna för utvecklingsarbete i stort också gäller för arbete med jämställdhetsintegrering och sammanfattar dem i sex punkter:

1) Tydliga uppföljningsbara mål: Kvalitetsarbete som utgår från konkreta formuleringar av vad som är önskvärt att uppnå har förutsättningar att prövas och bli föremål för organisationers ansträngning.

2) Tydlig ledning och styrning - Såväl myndighetsstyrningen som den interna styrningen av myndighetens ledningssystem bör lyfta fram jämställdhet.

3) Tydligt vem som har ansvaret - På varje nivå och inom varje verksamhetsområde bör framgå vem som ansvarar och vad som ansvaret innebär.

4) Motivering av frågans nytta och relevans - Organisationen ska lyfta fram jämställdhetsfrågans relevans i förhållande till kvaliteten i verksamheten. Därmed framstår också dess nytta.

5) Tillräckliga resurser - Det måste avsättas tillräckliga resurser i verksamheten för jämställdhet så att frågan prioriteras som alla andra väsentliga frågor och inte genomförs på ”ideell” basis utifrån ”eldssjälars” engagemang.

6) Utbildning och medvetandegörande - Jämställdhet är en kunskapsfråga och måste finnas med i alla typer av kompetenshöjande verksamhet inom organisationen.

Till delrapport 5:10 Jämställd statsförvaltning hör ett antal bilagor. En mycket matnyttig bilaga är VHS:s utredning om integrering av jämställdhet vid offentlig upphandling och dokumentet Kravformulering Jämställdhet.

Rapporten, bilagorna och Jämis andra rapporter finns på hemsidan. 

Torsten Thunberg

Tipsa någon om denna sida.

Kontakta alltid oss först om Du vill publicera, enligt gällande upphovsrätt.

Denna artikel har inga kommentarer. Logga in för att lämna en kommentar.