Projektkoordinator. Vi kommer att jobba med grupper som är jättesvåra, det är en enorm utmaning, säger Eva Holmberg-Tedert, projektkoordinator för Sveriges största Socialfondsprojekt Sigrid Foto: Robert Sandström.
Besök hos Sigrid – Socialfondens största projektverkstad
Sigrid, Sveriges största Socialfondsprojekt. Namnet har tillkommit av lättja, vilket inte på något vis kan sägas vara synonymt med projektet. Tvärt om – hårt arbete ligger bakom.
Här finns ett väl genomtänkt team, horisontella kriterier, samhällsekonomisk utvärdering och validering. Inför projektstarten har SPL:NU fått en pratstund med projektkoordinator Eva Holmberg-Tedert som berättar om invandrade kvinnor, 50-plusare, ungdomar med särskilda behov och gatubarn i Nepal.
Det går fortare än vad många tror att resa med tåg från Stockholm till Gävle.
– Bara en timme och 25 minuter. Perfekt för pendlare, säger Eva Holmberg-Tedert, projektkoordinator för Sigrid, Sveriges största Socialfondsprojekt som omfattar Gävleborgs-, Dalarna- och Värmlands län.
Hon flyttade till Gävle hösten 2001. Hennes karriär på Arbetsförmedlingen kan kortfattat sammanfattas i arbetsförmedlare 1989-1991, därefter anställningar i Kalmar län, Gävleborg och Uppsala där hon arbetat på länsarbetsnämnderna som med projekt. Hon har också varit engagerad i Eures, European Employment Services och varit Eures adviser (rådgivare) i Gävleborgs län.
Till Gävle flyttade hon för snart tio år sedan och sedan 2008 arbetar hon på Arbetsförmedlingen i Gävle.
– Fördelen med att arbeta på Arbetsförmedlingen är att man både kan byta jobb och arbetsplats inom myndigheten. I Kalmar arbetade jag också som studievägledare på högskolan. Där var mycket blåst och kallt, här i Gävle är det bättre skidföre, säger Eva Holmberg-Tedert och lyser upp.
– Men vänta nu, jag är ointressant. Om du ska skiva något om mig ska du bara nämna att jag har arbetat som verksamhetssamordnare och att jag har arbetat med många projekt. Det gjorde jag också i Uppsala. Låt oss prata om projektet i stället!
Telefonen ringer ... Eva Holmberg-Tedert försöker fatta sig kort och ber att få ringa upp. ”Jag är upptagen av en intervju så jag ringer dig senare”.
Nästan tre år
Projektet Sigrid sträcker sig till sista juni 2014. Genomförandet tar nästan tre år, med förarbeten och mobilisering över tre år.
Intervjun fortsätter och just som Eva Holmberg-Tedert ska berätta om projektet och hur långt förberedelserna kommit så ringer telefonen igen.
– Jag tänkte att det inte skulle ringa igenom hela tiden … ”Hej Karlstad, kan du ringa senare!? Jag ringer dig då jag är klar, men jag har tre samtal före dig ...”
Projektnamnet, Sigrid, kom till av lättja, enligt Eva Holmberg-Tedert. Trots sin långa erfarenhet orkade hon inte hitta på något namn. Så det fick bli namnsdagen den 15 september som var sista dag då ansökan skulle skickas in. Sedan dess har hon åkt runt och pratat om projektet och riggat ihop en tung och imponerande styrgrupp med Värmlands landshövding Eva Eriksson som ordförande.
I styrgruppen sitter också Gävleborgs länsråd Anna-Lena Österborg, marknadschef Christina Storm Wiklander, Arbetsförmedlingen Södra Norrland, Rusmira Pérez Dervisic, integrationsansvarig vid länsstyrelsen i Dalarna, Britta Zetterlund, Region Värmlands strateg när det gäller utbildning och kompetensförsörjning, och ombudsman Markus Kristiansson, LO Gävle-Dala-distrikt.
Långtidsarbetslösa
Projektet vänder sig i första hand till långtidsarbetslösa. Minst ett år om man är vuxen, tre månader om man är ungdom. Ett viktigt kriterium är också att minst 30 procent ska vara 50-plusare.
– ESF tycker att vi inte gjort tillräckligt för 50-plusare. Då är det bra att Sigrid jobbar med dem.
Ungdomar i åldrarna upp till 24 år är en stor grupp som också ska involveras i projektet.
– Det är ungdomar som inte har fullgjort gymnasieskolan. Många har funktionsnedsättningar, ofta av psykiatrisk natur, så kallade bokstavskombinationer. En annan grupp är invandrare. Inte nyanlända, för dem faller in i andra program: integration och etablering.
– Nej, här rör det sig om de som har varit inskrivna på arbetsförmedlingen ganska länge här, utan att lyckas etablera sig på arbetsmarknaden, säger Eva Holmberg-Tedert och berättar.
– Förra året, på försommaren, dök här plötsligt upp kvinnor från Turkiet. De anmälde sig som arbetssökande trots att de har bott i Sverige mellan fem och aderton år. Det var inte tidigare anmälda på AF eftersom de hade varit hemma och vårdat anhöriga: barn, föräldrar och så svärföräldrar innan de av olika skäl kom på att de behövde börja jobba …
Delprojektledarna klara
Telefonen avbryter på nytt. Det är Marie, Seko-facket, som ringer. Just när SPL.NU hälsar på har fyra delprojektledare anställts. Seko kunde inte vara med på morgonens förhandling, vilket särskilt noterats och Marie kommer att få löneförslagen på mejlen. Eva Holmberg-Tedert fortsätter.
– Vi såg att ... Exempelvis en hade varit hemmafru och passat ungar, sedan behövde hennes föräldrar omvårdnad, och sedan svärföräldrarna; där var hon anställd som anhörigvårdare. Vi behövde tolk för att kunna prata med henne för hon kunde nästan ingen svenska. Som väl är har vi en kollega som kan turkiska, men när hon skulle träffa sin handläggare fick hon ha tolk.
– Vi har inte sett de här kvinnornas situation. Så jag blev intresserad av hur vi kan arbeta med dessa. Huvudkontoret var med i ett projekt för kvinnor som drivits på olika orter i Sverige. Jag har tagit del av deras erfarenheter. Sjöviks folkhögskola har gjort en förstudie på ett ESF-projekt om invandrade kvinnor. Där kanske vi kan koppla ihop oss ... Jag tänker mig, till exempel, att vi skulle vi kunna väcka tanken att de här kvinnorna kan jobba tillsammans i kooperativ. Och starta eget i den formen.
Värmlandskooperativen
Framgångsrika Värmlandskooperativen är med i Sigrid.
– Några av kvinnorna har funktionsnedsättningar, där kan det bli aktuellt med lönebidrag. Vi får hälpa till med bedömning, utnyttja och lägga ihop alla sakerna ...
Folkhögskolan ses som en lämplig samarbetspartner. Förutom att de kan ordna SFI-kurser kan skolformen förmedla kunskap om hur det svenska samhället fungerar. Kulturutbudet på folkhögskolorna är också omfattande.
– Det är viktigt att folkhögskolorna lägger anbud då vi handlar upp projektet, säger Eva Holmberg-Tedert och berättar att mycket redan är upphandlat. Också folkhögskolor där utbildningen är ungdomsinriktad.
– Men för den här gruppen kvinnor, som också har funktionsnedsättningar av olika slag, kan vi handla upp enstaka platser i folkhögskolornas ordinarie utbud. Kurser som utvecklar deltagarnas inre resurser, gör dem hel som människa etcetera.
Hur många kvinnor rör det sig om?
– Det är ett antal och utgör en dold grupp. Jag vet inte exakt hur många de är. Men anmälda på AF just nu är de inte mer än 100 personer i alla tre länen. Men det är en mycket stor dold grupp. Ungdomar och 50-plusare passar också in här, säger Eva Holmberg-Tedert.
Enligt Invandrarkvinnornas förening så anmäler sig dessa kvinnor inte ens på Arbetsförmedlingen, trots att de saknar arbete.
– De tycker inte att det är någon idé, för de får ändå inga jobb.
Trettio procent ska vara 50-plusare enligt utlysningen av projektet. Resten ska vara fler ungdomar än antalet invandrare sett till antalet individer eftersom ungdomar beräknas ha en högre genomströmshastighet.
I Sigrid kommer det att finnas förberedande kurser och förförberedande där man läser matematik och svenska. Sedan kan det bli aktuellt med yrkes-sfi. Först därefter en yrkesutbildning, till exempel en köksutbildning för turkiska invandrarkvinnorna som drömmer om att starta en catering i kooperativ form.
– Allt behöver tas i flera steg. Och med medverkande kommuner kommer vi att lägga upp program med utbildning, praktik, jobb, mera utbildning, som förhoppningsvis leder till ett fast jobb.
Projektet börjar med en förberedande fas med praktik i vårdomsorg, barnomsorg och köksjobb.
– Deltagarna får gå in och praktisera, och fundera på om det är rätt för dem. Sedan följer utbildning, mer praktik, kanske sommarjobb, insikten om att ”detta vill jag jobba med”, ytterligare utbildning och till sist ett fast jobb och egen försörjning.
En kedja av åtgärder
– Se det som en kedja av åtgärder, där praktik glider över i ett sommarjobb etcetera, som blir en framgångsfaktor. I dag får de här personerna inte jobb eftersom de saknar baskunskaper. För att få jobb krävs en kedja av händelser. Jag ser dem som en dold resurs, i generationsväxlingstider gäller det att ta vara på alla. Verkligen!
Knappt 2 500 personer beräknas strömma igenom projektet. 840 av dessa ska vara 50-plusare. Proportionen ungdomar/invandrare är inte riktigt klar.
Varför har slociala företag framgång i vissa länder, som Kanada, men inte i Sverige?
– Vi har förlitat oss på stora tillverkningsföretag. I Gävleregionen Sandvik, Forsnäs, Ovako Steel. Jätteföretag och stora industrier som burit tillväxten i samhället. Så har det varit fram till de senaste åren, då andra branscher vuxit fram.
– Jag var i Bilbao för några år sedan och tittade på kooperativa företag och blev imponerad av att de har stora tillverkningsföretag som drivs i kooperativ form. Bland annat underleverantörer till bilindustrin. Andra tillverkade elektriska hushållsmaskiner, mikrovågsugnar, strykjärn etcetera. Och tjänsteföretag i kooperativ form. Jag har uppfattat det så, att den sektorn har varit ganska mycket mindre hos oss.
Projektet omfattar Gävleborg, Värmland och Dalarna vilket är naturligt i ESF. Arbetsförmedlingen är organiserat på ett annat sätt. Där tillhör Gävleborg Södra Norrland, Värmland Dalarna är marknadsområde Västra Svealand.
– Därför har våra chefer enats om att Södra Norrland är projektägare, med Christna Storm Wiklander som chef. Jag rapporterar till henne och lämnar en resultatrapport till Göran Persson (chef Västra Svealand).
Organisationerna är skurna på olika sätt, ”lite dumt ur organisationssynvinkel” tycker Eva Holmberg-Tedert som menar att det vore mer naturligt med en konstellation mellan Gävleborg, Västernorrland och Jämtland eftersom det sorterar under samma chef.
– Men nu har de bestämt så här och då får vi följa det...
Kommuner och fack
Alla tre länsstyrelserna, regionerna, och ett antal kommuner liksom LO- och TCO-facken är med.
– Jätteskönt och viktigt för förankringen. Alla dessa kan hjälpa oss med stora informationsinsatser. Liksom Trygghetsrådet som också är med och är viktig för gruppen 50-plussare.
Gävleregionen hade stora industrivarsel 2008-2009. Några är fortfarande arbetslösa och har med tiden blivit långtidsarbetslösa. Ericson har lagt ned sin fabrik i Gävle; 850 anställda plus ett par hundra inhyrda sades upp och de sista gick vid nyår. Sandvik har varslat mycket folk, men återanställt då ekonomin vänt.
– 50-plusare har en oerhörd stor kompetens, men formellt har de inte mer än tvåårigt gymnasium eller enbart grundskola. Trots det har de haft ansvarsfulla arbetsuppgifter och även om Ericsonanställda inte är aktuella för Sigrid – de ligger i ett eget spår – så är det personer som ofta kan mycket mer än nybakade ingenjörer …
Eva Holmberg-Tedert berättar att Arbetsförmedlingen börjat med validering och upphandlat valideringsinsatser.
– Det är ganska nytt, men nu gör vi det. Självklart ska vi utnyttja den möjligheten med långtidsarbetslösa.
Vad ska ni göra för pengarna – 162 miljoner kronor?
– Som vi redan berört finns det dem som vill starta företag. De har inte lånemöjligheter men kan driva sin affärsidé som sociala företag och kooperativ. Andra exempel är att varva och bygga kedjor med utbildning, praktik, sommarjobb etcetera.
– Ett tredje exempel är ungdomar som slutar Särgymansiet men saknar ett LSS-beslut (Lagen om särskilt stöd). De är välfungerande ungdomar med unika förmågor som kan tas tillvara på ett arbete. Men det är jättesvårt för dem att komma in på banan och få ett arbete då de kommer från särgymnasiet eftersom de har någon form av kognitiv funktionsnedsättning. Tillsammans med en arbetsgivare behöver vi gå in där med väldigt mycket stöd för att det ska fungera.
– Vi behöver ta hjälp av personer som arbetar med supported employment metodik, det vill säga SIUS-konsulenter som arbetar med ungdomarna. Och också andra typer av stöd.
Eva Holmberg-Tedert nämner Ica som ett gott föredöme eftersom de anställt några med Downs syndrom och visat praktikanten Ica-Jerry i sina reklamfilmer.
– Det handlar om attityder … Här är näringslivets medverkan viktig eftersom de praktiskt kan gå in och berätta och ge goda exempel. Det gäller att utnyttja företagens möjligheter och få dem att inse att de här personerna har färdigheter som kan tas tillvara.
– Visst, 162 miljoner är mycket pengar. Men en stor del är aktivitetsstöd, så krävs det mycket hjälpmedel, utbildningar av olika slag och andra stöd som vi går in med.
Längd i projektet?
– Sigrid löper nästan tre år men så länge klarar vi ekonomiskt inte av att ha någon i projektet. Det är heller inte tanken. Vi räknar med att ungdomar är inne i snitt fyra månader.
– Många ungdomar bestämmer sig säkert snart för att det är läge att plugga så att de får gymnasiebetyg. För dem rör det sig om en månad eller två, sedan är det utbildning som gäller och så söker de in på en skola.
– För andra kan de säkert ta ända upp till ett år, assistans på jobbet etcetera.
Invandrares närvarotid beräknas bli nio månader och 50-plusare beräknas ingå i Sigrid under fem månader.
– Men det är en teoretisk konstruktion som bygger på genomsnittstider. Vi vet inte om det håller. Men jag har utgått från det i budgeten, säger Eva Holmberg-Tedert.
– Vi ska komma ihåg att de här personerna befinner sig längst bort från arbetsmarknaden. Det kräver längre tid att återgå till ett arbete om man har varit arbetslös oerhört länge, många år ibland. Personer med funktionsnedsättningar, som är oerhört komplexa, behöver också enormt mycket stöd och tid för att komma in på banan.
– Vi kommer att jobba med grupper som är jättesvåra, det är en enorm utmaning. Därför är det så vansinnigt roligt att jag just i dag har klart med delprojektledarna som börjar två dagar i veckan 1 mars och på heltid från 1 augusti. Själv har jag arbetat sedan augusti med projektet, halvtid till en början, 60 procent från 1 februari och när projektet startar tar det hela min arbetstid, säger Eva Holmberg-Tedert som är projektkoordinator.
En programekonom har också börjat på deltid, budgeten är lagd – av Eva Holmberg-Tedert.
– Det är viktigt att programekonomen är med från början, då slipper vi problem i revisionen i Bryssel.
Ett fjärde team - på tvärs
Nytt för Sigrid är att det har tre operativa team – 50-plusare, invandrare, ungdomar – och ett fjärde team som går på tvärs.
– Det har hand om alla horisontella kriterier. Metodutveckling, implementering, transnationalitet, jämställdhet, lärande, tillgänglighet, marknadsföring, spridning, påverkan och undanröja hinder som normalt ligger på delprojektledarna, men som de aldrig hinner med. I stället för att de ska bli uppätna av den operativa verksamheten ansvarar en fjärde person för det. Vid behov plockas sakkunniga in till dennes hjälp i arbetet.
– När jag lagt upp projektet har jag haft en oerhörd nytta av Serus processtöd. På det här sättet får vi en väl sammanhållen projektgrupp som samarbetar. Här är inte plats för solorace, alla blir lagspelare. De operativa delarna, verkstäderna, tål och tar till sig, att team fyra är in och jobbar mot dem. Här har vi hittat en duktig tjej som jobbat mycket med personer med funktionsnedsättningar. Hon har varit kulturarbetsförmedlare och har också erfarenheter av transnationellt samarbete. Hon är ytterst lämplig att driva det här.
– 50-plusarna har en ung kille som är duktig på arbetsgivarfrågor och har bra kontakter med företag. Ledaren för invandrarteamet har arbetat med pilotprojektet innan AF fick integrationsuppdraget. För ungdomsteamet har vi en tjej från Värmland som kan allt och särskilt brinner för ungdomar från gymnasiesärskolan.
– Hon ska arbeta med en viktig grupp. Det är överdjävligt om man är 20 år och får pension. Hur ska den orka till han är folkpensionär? Det är fruktansvärt, oavsett om man ser till det mänskliga eller det ekonomiska. Ur båda synvinklarna är det viktigt att se till så att dessa människor får möjlighet att arbeta. Man fungerar bara i en kontext, och finns man inte på arbetsmarknaden blir man exkluderad!
Samhällsekonomisk utvärdering
– Vi ska också göra en samhällsekonomisk utvärdering. Jag skrev in det i ansökan och Karin Gelin i Gävle på ESF-rådet gillade det.
Privatpersonen Eva Holmberg-Tedert säger sig vara ointressant. Det hindrar inte att SPL.NU berättar om hennes engagemang för gatubarn i Nepal. Projektet initierades av den tibetanske buddistmunken Pema Dorjee som startat skolor i Malagiri, Nepal, Lumla i Arunachal och Pradesh i Indien. Eva Holmberg-Tedert är ordförande i den lokala föreningen i Gävle och särskilt engagerad i gatubarnen i Kathmandu. 18 mars bär det av till Nepal …
Robert Sandström
Fakta: Validering
Särskilt av kompetens som traditionellt varit svår att mäta, t.till exempel inom utbildning eller yrkesliv, men även vid vetenskapliga metodbedömningar och inom industrin. Sedan slutet av 1990-talet används begreppet särskilt om bedömning och utvärdering av en persons kunskaper och kompetens, oavsett hur dessa har förvärvats. Därvid tas hänsyn till såväl studier som arbetslivserfarenheter. Validering kan användas inom t.ex. en utbildning i syfte att fastställa kunskapsnivån och anpassa innehållet för den enskilde eller för att dokumentera kunskaper och färdigheter inför en anställning eller i samband med personalutveckling.
Källa: Nationalencyklopedin
Kontakta alltid oss först om Du vill publicera, enligt gällande upphovsrätt.
RSSEj medlem? Registrera dig.
Kommentarer