“Utvärderingen får gärna vara ett störningsmoment“

Trodde du att en utvärdering är ett dokument som pliktskyldigast svängs ihop när ett projekt är avslutat? I så fall är det dags att tänka om! I boken Lärande utvärdering genom följeforskning presenterar författarna Göran Brulin, Sven Jansson och Lennart Svensson en metod för kritiskt granskande av strukturfondsprojektens arbete.

Lärande utvärdering är ett hjälpmedel för att styra projekt, men också för att ta erfarenheter vidare till processtöd, politiker och andra intressenter. Enligt metoden ska utvärderaren kontinuerligt ta vara på de kunskaper och erfarenheter som görs i projektet under hela dess livslängd.

SPeL pratade med författarna för att få några konkreta tips på vad strukturfonds- och socialfondsprojekten kan få ut av en kritiskt granskande utvärderare, och om hur projektledaren kan försäkra sig om att utvärderingen inte bara blir en hyllvärmare.

Kritisk granskning ökar flexibiliteten
- Att göra en utvärdering i efterhand, och först då konstatera vad som gick fel, är ett oerhört slöseri med medel, säger Sven Jansson, ansvarig för uppföljning och utvärderingsfrågor vid Svenska ESF-Rådet.

I början av programperioden, 2007, var det brinnande högkonjunktur och arbetskraftbrist. Sedan kom finanskrisen och från en dag till en annan uppstod överskott på arbetskraft. I en sådan situation måste projekten kunna tänka om.

Utvärderaren ska finnas med redan från projektstarten, följa arbetet på nära håll och samtidigt klara av att förhålla sig så kritiskt att brister kan upptäckas omgående. Då är det möjligt att ändra riktning om förutsättningarna i omvärlden förändras, eller om den ursprungliga planen visar sig medföra oväntade problem.

- Utvärderingen får gärna vara ett störningsmoment, på ett bra sätt!, säger Sven Jansson.

För att utvärderaren ska kunna arbeta självständigt krävs viss distans från projektledaren. Sina iakttagelser ska forskaren rapportera till projektledning och styrgrupp.

- Med tanke på att utvärderingen upphandlas av projektledaren finns en risk för kompisutvärdering. Men utvärderaren får inte bli en hjälpreda i projektet, då går syftet med utvärderingen förlorad, säger han.

- Om styrgruppen inser vikten av att se sig själv utifrån och vill vara säker på att utvecklingen i projektet stämmer med den ursprungliga visionen, då blir utvärderingen som bäst. När de som jobbar i projektet får del av utvärderarens arbete uppstår en lärandeprocess som alla har glädje av, säger Lennart Svensson, professor i sociologi vid Linköpings universitet.

Händelser och processer som utvärderaren följer är till exempel huruvida deltagarna i projektet är den planerade målgruppen, om metoden fungerar bra och om rapporteringen sker som den ska, och den ekonomiska styrningen.

Lissabonstrategin ger perspektiv
Sven Jansson tycker att en duktig utvärderare ska kunna sätta in projektet i ett bredare sammanhang.

- Om projektet sätts i relation till de övergripande målen för Socialfonden och Lissabonstrategin får man bättre utväxling av genomförandet. Tyvärr är min erfarenhet är att projekten inte är riktigt på det klara med det övergripande målet för socialfondsprogrammet. Då finns en risk för att projekten blir sig själva nog, säger Sven Janson.

Han får medhåll av Göran Brulin, analytiker på Tillväxtverket och professor vid Linköpings universitet.

- Projekten inom Regionalfonden ska bidra till att förändra, förstärka och förbättra den regionala tillväxtpolitiken. Socialfonden ska ha samma effekt på det regionala sysselsättningsskapandet och kompetensutvecklingen. De ska vara spjutspetsen i den regionala tillväxtpolitiken, säger Göran Brulin.

- Utvärderingen ska avgöra om projekten är innovativa. Den ska värdera om en idé är värd att testas, om det finns någon anledning för till exempel arbetsförmedlingen att införa en metod som åtgärd, eller om det är lönt för en riskkapitalist att investera för att driva projektet vidare i företagsform när projekttiden är över.

Innovation viktigare än sifferexercis
Just frågan om hur de kunskaper och erfarenheter som kommer ur projekten kan tas tillvara för att de ska leda till varaktig strukturell förändring är en evig stötesten för alla som arbetar med fonderna.

Inför innevarande programperiod har Kommissionen ställt högre krav på utvärderingarna än tidigare. Förhoppningen är att det ska förbättra samhällets förmåga att absorbera alla nya idéer som kommer ur verksamheten. Men Sverige har inte riktigt lyckats i det här avseendet menar Lennart Svensson.

- Direktiven är dåligt formulerade och leder till missförstånd. Kommissionen ställer krav på indikatorsuppföljning, en form av kvantitativ uppföljning. Projekten uppmanas redovisa hur många som deltar i projekten, hur många möten man håller, hur många transportlösningar man kommer fram till och så vidare, säger Göran Brulin.

- Men hur många som är engagerade i varje projekt är inte avgörande om målsättning är att vara innovativ. Det framgår inte heller av direktiven vem utvärderingarna egentligen är avsedda för.

På individnivå finns det alltid ett lärande hos dem som verkar i projektet. Men hur lärandet når vidare till processtöd, politiker och berörda institutioner som Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen är fortfarande inte helt tydligt.

Det är utvärderarens uppgift att sammanställa ett slutdokument som ska kunna användas som underlag för offentlig debatt och intressenter.

- Partnerskapen, som fattar beslut om vilka projekt som ska beviljas medel skulle kunna använda sig av utvärderarens dokument i betydligt högre grad än de gör idag, menar Lennart Svensson.

- Av utvärderingarna framgår ju vilka arbetsmetoder som har varit framgångsrika. Det är också partnerskapen som har till uppgift att föra vidare erfarenheterna som göras i projekten till en politisk nivå, säger Lennart Svensson.

Men partnerskapens intresse för utvärderingarna är svalt.

- De har inte mycket utrymme för reflektion. Mötena går ut på att prioritera projektansökningar, säger han.

Svensson tror att det främsta skälet till varför det är svårt att ta vara på erfarenheter från projekten och att sprida dem vidare, är att det ofta saknas en tydlig beställare i projekten.

- Projekten leder till resultat, men de långsiktiga effekterna är svårare att se när det inte finns någon som tar hand om resultaten. Jag tror att nyckeln till ett bättre tillvaratagande av resultaten är en krävande finansiär. Om någon börjar kräva ekonomisk utväxling av projekten skulle mycket förbättras i det avseendet.

Göran Brulin tycker att det behövs fler kompetenta och professionella projektledare.

- Det är mycket eldsjäleri i den här verksamheten. Projekt startas av människor som vill gott, men att vilja gott är inte huvuduppgiften för den här typen av verksamhet. Det är att göra något innovativt och sedan kommunicera det tillsammans med följeforskningen, säger han.

Anna-Karin Florén

 

Tipsa någon om denna sida.

Kontakta alltid oss först om Du vill publicera, enligt gällande upphovsrätt.

Denna artikel har inga kommentarer. Logga in för att lämna en kommentar.